Sedan 1996 har utställningsverksamheten i slottsparken pågått, och det har under åren hunnit bli arton fasta skulpturer som installerats runt om i parkområdet. Görvelns slott ligger i ett stort och vackert naturreservat, men själva skulpturparken är mycket koncentrerad. Alla konstverk finns inom en radie av några hundratal meter.
      De nio konstnärer som nu visas i skulpturparken är alla med i Skulptörförbundet, en förening med totalt cirka 270 medlemmar. Förbundets 50-årsjubileum firas under 2025-26 med ett antal utställningar och workshops i olika delar av Sverige. Och den nu aktuella utställningen i Görveln är alltså ett av dessa evenemang.

Hopp © Renée Lord (klicka på bilden för hög upplösning)

De nio deltagande konstnärerna representerar allt från klassisk formfulländning – med en tydlig medvetenhet om hur ljuset mejslar fram tingen – till ett mer upplöst och postmodernt förhållningssätt. Vandringen mellan verken blir till något av en konsthistorieresa i tid och tanke.
      Här finns allt från ett konstruktivt verk av Hans Åkerlund till ett av mer organiskt stram karaktär hos Barbro Hedström. Ytterligare naturorienterade associationer finner man i verk av Edita Rydhag och Charlotte Öberg Bakos. Här finns också åtbörder som sträcker sig emot himlen och ljuset som i Mats Olofgörs verk, till helt jordnära och tysta presentationer som i Renée Lords markbundna skulpturgrupp. Det mer klassiskt stillebenartade finner man hos Mikael Fare och mer lekfulla hybridvarianter i Ragnhild Alexanderssons skulptur. Tiill detta kommer ett mer ödesmättat verk av Maria Koolen Hellmin.

I tider av oro och krig har Skulptörförbundet passande nog valt att låta 50-årsjubiléet få undertiteln "Skulptur som fredligt instrument". I deras presentation hänvisas också till FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna. Att se konsten som en motkraft till tyranni, krig och diktatur är rimligt; temat som Skulptörförbundet valt är tecken på ett humanistiskt ställningstagande. På den aktuella utställningen, och det gäller även de övriga arton fasta installationerna, presenteras konsten som ett alternativ i form och rörelse. Sällan har väl den rollen varit mer essentiell än i dessa oroliga tider.

Stockholm 2025-05-21 © Leif Mattsson