Det finns en målning av Hans Wigert där konstnären går på promenad med en fjäderryckt kalkon. På huvudet bär han en matrosmössa, eller snarare en sådan man fick som reklam från charterresorna på 1970-talet. En liknande från Ving hänger i Evert Lundquists ateljé på Drottningholm.
        Björn Kjelltoft för traditionen vidare i sitt självporträtt där han vilar hjässan som på lit de parade iklädd en Burberry-mönstrad variant. Den såg väl ut ungefär så på 1970-talet, det vill säga mössan, den som ingick i varje parant tants standardmundering. ”Lidingömelitta” kallades den då. Björn Kjelltoft leker hejdlöst med varumärken och modemissar och sätter snögubben i centrum för sin hommage till Yes Sir Laurent.

Norrsken, 80 x 110 cm, 2025 © Björn Kjelltoft (klicka på bilden för hög upplösning)

Björn Kjelltoft följer upp sin utställning från 2023 och befäster rollen att föra måleriets talan vidare till synes mot materialet i vårdslösa sammanställningar. Men om man som Kjelltoft åkallar döden som med- eller motspelare menar man allvar på riktigt. Originalet finns i kyrkan i Täby kyrkby. Här anmodas ett obligatoriskt besök för att förstå grunden till alla väsentliga målares fascination för Albertus Pictor.

Björn Kjelltoft minnesmärker en teckning noga som från skoltiden med ålder och allt. Att tydligt markera sin signatur, sitt bomärke, sin absoluta lust att tala om för världen att den snarast åstundar åsnans ändalykt i jakten på den rätta accessoaren är en smula briljant.
      För målare bjuder Björn Kjelltoft in att lustfyllt experimentera med filtbiten från förskolan tillsammans med annat som går att lappa och laga sin målning med, så att den inte tas för en fin målning, utan som en nödvändighet för dem som älskar bildkonsten.       

Stockholm 2025-05-07 © Susanna Slöör

Läs recensionen av utställningen 2023>>