GALLERI FLACH, STOCKHOLM
Ulrica Lundberg, Epiphanies, 21/8–20/9 2025

Det är sällsynt att få ta del av ett konstnärskap som gör ett tydligt omtag och återvänder efter en längre tid med rönen för sin långsamt verkande efterforskning. Ulrica Lundberg går till kärnan och grunden för all bild genom att göra cirkeln, den svåraste formen av alla, till sitt centrum. Den fanns där tidigare gömd och förklädd till intrikat hårknut. Här tonas den fram i ett minutiöst linjerat mönster. Varje linje är noga avvägd och hyllar avvikelsen från den räta linjens tyranni. Här fungerar de som toner som hummas fram av en mångfald samstämmiga röster. Var och en är unik, ändå bildar de en gemensam enhet.
      Varje verk genomfars av en rysning eller smeks som av en snabb bris mot en vattenspegel. Ändå är det inre landskap som väcks; det sker precis innan våglängderna träffar syncentrum som ska ordna intrycken till en gestalt eller fortsatt behandla dem som ett uppsplittrat brus. Flera av verken möter behagligt och lugnande.
      Inför den plötsliga uppenbarelsen i Epifani II blöder ett öga under upplösning, som efter ett slag. Ljuset i tunneln inför ett uppvaknande på andra sidan tar sig olika uttryck. Ulrica Lundbergs målningar biter till och hindrar betraktandets mer lättsinniga njutning. Som en sidolinje utanför utställningen hänger en svit sevärda verk även på kontoret. Strax utanför brister två cirklar som krossat glas. Det är vackert och välkommet att få möta Ulrica Lundbergs måleri som låter den sinnrika detaljen spela huvudrollen.

Stockholm 2025-09-04 © Susanna Slöör

Läs recensionen från Konstakademien och Galleri Olsson 2012>>

BERG GALLERY, STOCKHOLM
Ivar Lövheim, Dreamstone, 28/8–27/9 2025

Ivar Lövheim har arbetat med att tränga in i naturens mer oåtkomliga skrymslen och vrår där mossor lavar, kvistar, grenar och jord samlas för att bygga upp sitt måleri. I övergången mellan organiskt och oorganiskt söker han likt andra samtida, som exempelvis Oscar Furbacken, lösa upp människans inneboende brist att främst söka sig själv, sitt öga i det andra. Hur kan man ruska om för att skapa en gränsöverskridande förståelse för sitt eget kötts ansvar och delaktighet i allt?
      Då är det rimligt att Ivar Lövheim närmar sig cirkelformen i sökandet efter naturens ärrbildningar och fixera blicken vid det mest universella. Klotet vi lever av och ser genom. Iris och ögat grumlas här som bilder av gula fläcken i förfall. Eller så flyter fläckarna kring som nytända virusceller vid ett första möte.
      Ivar Lövheims fiktiva lavar och mossor av sand, bivax och färg lånar sig till den ensammes näring under en tankevirvlande promenad. Eller ännu mer specifikt vardagens enerverande förlamande omställningstid mellan sysslor. Då väcks fantasin och det mest obetydliga får liv. Kärleksmöten formas i tapetens fläckar eller av mossans sav. Ivar Lövheim balanserar lusten att läsa in oss själva likt Da Vincis kontemplationer inför en molnmassa.  

Stockholm 2025-09-04 © Susanna Slöör