Britta Marakatt-Labbas konst är berättande. Bilderna är detaljrika och mättade med innehåll, tecken och betydelser. Utställningen Underjordens eko rör sig kring aktuella miljöfrågor, särskilt gruvdriften i Sápmi och dess inverkan på naturen. Perspektiv från en underjordisk mytologisk värld flätas samman med konkreta konsekvenser av gruvdrift och exploatering.

Britta Marakatt-Labbas konstnärliga medium är i första hand textilen. Det är en stor behållning att se verken på nära håll, i verkligheten. Det är så enkelt. Små precisa bitar av halvtransparenta tyger bygger upp en struktur, ibland är botten målad eller växtfärgad. Pyttesmå förstygn tecknar fram berättelsen. Ofta ligger bilden horisontellt och motivet flödar fram från höger till vänster, som ett utsnitt ur en oändlig rörelse. Renar skymtar fram under slöjor av organza, det är tempo. Eftersom allt knyter an till samiska erfarenheter så tänker jag att det är just så – oändligheten, vidderna och snön som yr när renarna springer motsols i fållan. Baklängesriktningen förstår jag har en egen innebörd. Slagghögar från LKAB, räls, malmvagnar, kåtor, kyrkor, människor och gudinnor, fjällbjörkar och fiskar – det är oerhört detaljrikt. Det liknar nästan serieteckning. Bilderna förmedlar kunskap, de griper tag och berör.

Instängslad, 2024 © Britta Marakatt-Labba (klicka på bilden för hög upplösning)

Somliga bilder är runda – solen, kretsloppet, trolltrumman och ett ovanifrånperspektiv på kåtan eller fållan. Ett litet broderi föreställer sex nedbäddade barn under en fäll i kåtan – men kanske gömmer sig en annan berättelse under det jag ser.
          Samhällskritik, mystik, samtid och händelser ur den samiska historien är varvade i lager. Bilderna är laddade. Samtidigt är det så rakt gestaltat, man känner sig inkluderad även långt utanför Sápmi. Jag ser en samtida referens i Małgorzata Mirga-Tas monumentala tygapplikationer som gestaltar romsk kultur och romska livsvillkor. Båda konstnärerna skär igenom bruset, deras konst har en räckvidd över gränser, precis som deras kulturer saknar nationella gränser.
          Närmare trettio verk visas på utställningen, alla verk är nya. Det är mest broderi, men även skulptur och grafik. Det är generöst och engagerande, skarpt och poetiskt – och angeläget.

Stockholm 2025-01-24 © Anna T Wolgers