Edit Sihlberg ställer upp klassiska stilleben – blomvaser, vattenglas, snäckskal, frukter. Gestaltning av årstider, av olika tider på dagen ingår också i stillebentraditionen. Sihlberg använder sig av tingen, blommorna och ljuset för att måla och det går inte att ta miste på arbetsglädjen. Stillebenet som ett etablerat motiv är genialt att använda sig av i ett utforskande av måleriets kraft och möjligheter. Utställningen präglas av energi gestaltad genom färg. Rörelse kan läggas till, färgen har lagts på i stora rörelser, hela kroppen har tagits i bruk. Därtill finns en imaginär doft av umami, svag förruttnelse, gammalt blomvatten, ostädat rum.

I några av verken går Sihlberg loss, särskilt i Ammonit. Där representeras stillebenet av några svävande ammoniter (fossiler) i en kaskad av rosa. Ett vildsint måleri förklätt till stilleben – uppiggande. I Anteckningar blir jag inte klok på perspektivet, men hela motivet sugs in mot en röd lilja – dragningskraft i den blomman. En annan målning med samma energi är Solrosor. Det är mättat, köttigt – upproriskt och punkigt. Åtrå och begär.

Installationsvy med Solrosor till vänster © Edit Sihlberg (klicka på bilden för hög upplösning)

Dunkel och ljus / yta och djup är ett annat tema. I Amarant, som i sin täta, blommiga komposition för tankar till engelsk kretong, syns ett garnnystan i förgrunden – ditsatt för sin oskuldsfulla rosa färg? Mellan nystanet och det gröna dunklet bland stjälkar och blad uppstår en spänning, ett drama.
I den stora blomsteruppsättningen Dötid finns referenser till 1600-tal. Tulpaner och solrosor (från olika växtperioder enligt tradition) återges i olika stadier av livscykeln. Torkade svarta solrosor smälter samman med den jordfärgade fonden, tulpaner böjer sig med skrumpnande kronblad. Rörelserna går nedåt, uppåt, inåt, utåt.
     Nämnas bör också tre mindre målningar i vinterljus. De är mer stillsamma, som ett letande efter det kalla ljuset, och värmen inomhus. En söndag i februari? Tiden står still.

Utställningen Vindlingar är generös. Edit Sihlberg visar på olika förhållningssätt i sitt arbete. Det är sinnligt, upplöst, hantverket är redovisat. Vid mitt besök på galleriet är samtidigt en klass med studenter från någon konstskola där. De stannar länge, resonerar, lär sig, tar intryck. Ett gott betyg. 

Stockholm 2025-04-01 © Anna T Wolgers