Måleri eller skulptur? Eller bådadera? Erik Uddéns konst har ibland placerats i ett sådant gränsland, men utställningen på Elastic Rural i Jädraås i Gästrikeskogen, lutar klart mot måleri. De ibland mer än decimetertjocka målningarna är uppbyggda av spackel, akrylfärg och sprayfärg. Sprickor syns här och där som för att antyda underliggande bilder. Mörka färgtoner dominerar. Konstnärens arbete med målningarnas översta lager kommer till synes i få kraftfulla, svepande rörelser. Utställningen heter också En svepande rörelse.
      Det finns rika tillgångar i Erik Uddéns måleri. Man kan kalla det handfast, även om poesi sätter tonen för några målningar. På den stabila grunden fullbordar konstnären motivet och jag får en känsla av direkthet och självklarhet när jag känner hur en växande mängd frågor och iakttagelser om och av den mänskliga existensen stimuleras, inte minst på grund av verkstitlarna.

Installationsvy © Erik Uddén (klicka på bilden för hög upplösning)

När en våg sjunker undan och ger plats för en ny, det ögonblicket fångar Erik Uddén i målningen Drift. Skummet förebådar nästa ögonblick då vågen mattas av och en ny våg följer och så vidare. Drift är ett obestämt ord – men rikt på associationer som möte, tillfällighet, förlust och obestämdhet. Eller talar vi om mänskliga drifter – en helt annan sak att begrunda.
      Ibland diskuteras verkstitlar. När det gäller Erik Uddén är de närmast integrerade i målningarna. Titlar som Dike, Vårtöcken, Bruten eller Tjälen känns konkreta, samtidigt som de i sin rättframma självklarhet blir en fråga. Jaha, Utbuktning. Vad då för "utbuktning"? Och Dike, vad allt kan jag inte samla i ett sådant – eller andra skicka hit?
      Fältet ligger öppet för reflexion – av det mänskliga, moraliska, språkfilosofiska, existentiella. Har människor utbuktningar, har jag, har du? Ska något födas eller döljas? Är diken en tillgång eller ett tillkortakommande?

Erik Uddéns samling av begrepp – som verkligen inte blir torra eller tråkiga – etablerar snabbt kontakt mellan konstnärens tydliga spår och betraktarens blick och känsla för att sedan knacka på tanken med frågan: Vad är det jag ser – också eller bakom?
     Tjälen i svart och mörkt blå nyanser påminner oss om att det finns en botten i oss; vilket syfte har ett sådant tillstånd? Hur kommer det till? Intill ligger Ur Landskap mot galleriets fönster. Är målningen på väg ut för att förena sig med omvärlden?  förenar människor sig med landskap, vad betyder de för oss, ser vi tillvaron som ett landskap? Vilket?

Jädraås 2025-06-13 © Niels Hebert