Portia Zvavaheras konstnärskap drivs av drömmar, ibland mardrömmar, sedda genom en blandning av det zimbabwiska shona-folkets myter och den pingstkyrkliga kristendom Zvavahera vuxit upp i. Titlarna kommer från shonas språk, hennes modersmål. Till viss del är motiven kulturellt specifika, men huvudsakligen lättillgängliga för en publik i USA eller Europa.
     I två av verken täcks den människoliknande figuren helt av en överväldigande mängd rusande råttor. Ormar, tjurar och ugglor är andra djursymboler, sedda i korsningen mellan de kulturella och religiösa filtren. Mänskliga relationer, graviditet, åldrande, omhändertagande och beskyddande av familjemedlemmar är centrala teman.

Installationsvy © Portia Zvavahera (klicka på bilderna för hög upplösning)

Zvavahera arbetar i stort format och det gäller också denna utställning, där sju målningar fyller utställningsrummet. Hon bygger upp sina verk i många lager, främst av oljebaserad tryckfärg, med inslag av vaxbatik och grafiska tekniker, men låter delar av duken vara omålad. Ofta reducerar hon fram sina motiv genom att skrapa bort färglager.
     Trots den ödesmättade, stundtals hotfulla drömvärlden är uttrycket mestadels långt ifrån mardrömslikt, inte minst i samspel med det ljusa rummet. Målningarna är mångtydiga meditationer som låter en dröja sig kvar i mer av en känsloupplevelse än något slags psykoanalytisk drömtolkning. Portia Zvavahera beskriver själv måleriet som rituella handlingar och böner. Hon drömmer i svartvitt, antecknar, skissar och översätter sina drömmar till dessa färgrika, stora målningar. Måleriet som handling syftar till att ta ifrån mardrömmen dess makt.

Installationsvy © Portia Zvavahera (klicka på bilderna för hög upplösning)

Religionens och andlighetens plats i samtidskonsten är inte alltid helt bekväm. Visserligen har den influerat konst och konstnärer även i samtiden, men det är sällan konsten beskrivs och tolkas ur det perspektivet. På senare år har detta utrymme vidgats, och Portia Zvavaheras genomslag kan kanske ses som ett uttryck för detta.

Boston 2025-10-03 © Mattias Lundblad