Den tunga dörren är uppställd. Så fort du går över tröskeln till den före detta omlastningshallen får du en överblick över alla verken i Esmeralda Ahlqvists utställning Vaults of Heaven. Från mus till anka och ett textvideoverk längst bort på en vägg. Skrymmande kräver de alla sin plats, de till synes vita skulpturerna, sydda av allehanda textil- och plastmaterial, uppstoppade med halm och skumgummi. På väg att spricka, implodera eller som på väg mot ett slags entropi, ett sammanbrott på väg.

Mitt i salen vräker sig Forth Bride på en solstol. Ett sjok av solkiga tyger, en förbrukad och missbrukad bröllopsklänning med hopsnörd midja och fylliga bröst antyder en både våldsam och njutningsfull händelse. Teatraliskt pompös och motbjudande obehaglig på samma gång, brutal i sin huvudlösa öppenhet.
     Skrattet fastnar i halsen även i upplevelsen av de andra verken. Esmeralda Ahlqvist rör sig längs gränsen till något unheimlich eller uncanny. Det är tvetydigt och dubbelbottnat, sött och bittert på samma gång, med tentakler ut mot både underhållningsindustrins lockelser och de mänskliga relationernas sönderfall. Varelserna hon skapar är hybrider mellan djur och människor, rekvisita och levda liv.

Thomassine är tredelad. Kanske en vidareutveckling av den bulliga maskoten Thomas? Huvudet påminner om en leksak, ett groteskt stort mjukisdjur, en mus eller är det en kanin? Den räcker tungan mot oss och stirrar som en förstelnad seriefigur. I nästa verk blir en toffel med fyra tår en tass. Men det tredje ser jag inte som en dräkt, snarare som en uppfläkt kropp med antropomorfa drag. Stympade armar och ben spretar åt olika håll, huvudet saknas.

Den högtidliga utställningsrubriken förefaller som en ironisk gest. Nöjesindustrin framstår som ett skräckvälde utan humor och lek. Jag har svårt att värja mig för brutaliteten som denna nötta och bortslängda dräkt bär spår av, och som gör den till en våldsamt missbrukad kropp. Endast den vita färgen håller associationernas avgrundsdjupa mörker på avstånd.
      I Vaults of heaven visar Esmeralda Ahlqvist några av de verk som våren 2025 ingick i hennes avgångsutställning på Kungliga Konsthögskolan. Utställningen drabbades av en brand som angrep flera verk. I sin materialbaserade praktik kom hon att tillvarata skadorna efter fukt, sot och rök. Det upphöjt roliga vänds så till sin motsats, allvar och pastisch blir till metaforer för rådande stämningar i vår tid.

Malmö 2026-02-21 © Kristina Maria Mezei