De första människorna tar ”steget” mot betraktaren. Inbjudan till steget in i bilden eller mot betraktaren är ett viktigt credo som all god konstnärlig verksamhet bygger på. Det fanns redan eller introducerades rentav i bilder och skulpturer av egyptier och etrusker och vidare förbi 1900-talet som hos exempelvis Giacomettis trådsmala stegare.
       Roger Hanssons version med paret och skulpturgruppen hälsar till föregångare och leds av ett litet åldrande barn, människan från början till slut. Rummet längst in i utställningen är suggestivt mörklagt och bakom människorna flyr fantomen i full karriär på sin Hero. Skuggan hänger knappt med. Sin vana trogen blandar Roger Hansson bemålad skulptur med måleri.
       Ett huvud av vishetens och krigets gudinna representerar utställningens mellanakt. Elefantis och huvudet av ett barn introducerar utställningen och i måleriet presenteras livets alla vägar och avvägar med varm och lätt absurd humor, vilket är något av Roger Hanssons signum.

Installationsvy © Roger Hansson (klicka på bilden för hög upplösning)

Från att ha låtit figurationen flyta fram i bubblor eller över vidsträckta himlavalv och ökensand får nu de dockskåpsliknande lådrummen fylla en liknande funktion. Roger Hanssons inbjudan står fast till den collageartade världen av cowboy-änglar, elefanter, rättrådiga gränspoliser och bilar ur glömskans leksakslådor.
      Men det går också att läsa Roger Hanssons bilder utan att lägga till berättelser och tolkningar. Då öppnas målningar och bemålade skulpturer för en inblick i konstnärens hjärna, en möjlighet som berikar och är värd resan till Fullersta gård i Huddinge. Flera av målningarna kan vara påbörjade sedan länge. Omtag och lager kan anas och innehåll justeras och nya idéer tar plats. I ”dockskåpen” spelas de första människornas liv upp med viss dasshumor. De kaklade badrummen och bassängerna utgör scenografin.

Mission-City (inspelning, tagning 2), 2025 © Roger Hansson (klicka på bilden för hög upplösning)

Men fördjupningen och det sofistikerade måleriet framträder främst när man med ögonen bortser från innehåll och läser målningarna konkret. Då framträder det subtila spelet av taktila möjligheter där Roger Hansson tar vara på varje ”miss” och möjlighet. En pastos färgklick blir nödvändig som balans mot en blyertsritad stövel. Gränspolisens underkropp existerar endast genom kusens vaggande skritt.
      Vissa av figurerna känner jag igen från målningar med decennier på nacken. Roger Hansson har sitt skafferi av motiv och modeller som han ständigt återvänder till och kramar måleriska möjligheter ur. Med sin speciella utnötningsmetod utvinns ett måleri som redan tidigt imponerat, men som nu i den här rika utställningen med erfarenhetens rätt excellerar.  

Huddinge 2026-01-31 © Susanna Slöör