Curatorn för masterstudenternas utställning, Silvia Thomackenstein, förtjänar tillsammans med studenterna en eloge för den utmärkta kommunikationen i utställningen samt vidhängande katalog. Det märks att man tar mötet med den okända publiken betydligt mer på allvar nuförtiden. Trots allt är det det man skapar i förlängningen utanför skolans trygga rum med sin professionella publik i form av professorer och gästkritiker. Detta är självklart den nödvändiga förberedelse som studenterna förtjänar för att kunna bygga sitt konstnärskap på egen hand.

Utställningsvy, Konstakademien (klicka på bilden för hög upplösning)

Från kandidatutställningen för två år sedan, med årets masterstudenter, minns jag inte så många målare, men här är det flera som blommar ut.
     Vinícius dos Santos examensutställning på Galleri Mejan väckte uppmärksamhet. Och det intresset bekräftar han även här med sin förfinade akvarellteknik i kombination med mörklagd installation. Simon Dahlgren Strååt visar en bläckfiskslingrande middagsgäst i Tengbomhallen och En större installation i Sal Väst. Han ansluter till målare som undviker fotokopierad figuration och väljer mellanläge mellan abstraktion, dikt och verklighet.

Utställningsvy, Konstakademien (klicka på bilden för hög upplösning)

Det verkar som att materialitet och taktila värden har varit i fokus i undervisningen. En viktig reaktion mot digitala världar och AI som motstånd.
      Ebba Birkflos stora mönsterklottrade målningar med kulspetspenna på gessogrundad duk är ett exempel. Hanna Tordai klottrar med handskriven text, rutnät och siffror. Påfallande många mixar olja med oljekritor och pigment vilket också bidrar till att späda ut och förstärka hantverket. (Det är som vanligt intressant att följa hur generationskamraternas inspireras gemensamt.) Bland objektmakare och skulptörer är det också tydligt hur viktigt materialet och handens arbete är även om man arbetar med funna objekt. Däribland finns Niklas Breimert och Johan Lundborg. I Galleri Väst visar Joar Torbiörnsson fina prov på detta i såväl två- som tredimensionell form.

Utställningsvy, Marabouparken (klicka på bilden för hög upplösning)

Kandidaternas utställning i Marabouparken har även den ett tilltal som bjuder in. Christopher Leikangers Kafkainspirerade hjord av små svarta flyglar sträcker ut sig över konsthallsgolvet, några med ett ”flygelföl” vid sidan av. Matilda Carter använder utställningen till att fylla på sitt rum med flera verk och byter sin handgjorda ”outfit” dagligen. Hon är på plats hela utställningstiden. Även här visas en hel del måleri, med Levina Rédolfis kamratporträtt i helfigur i centrum. Utställningen fortsätter i parken, men även i visningsrummet och biblioteket en trappa upp.

Förra vårens brand påverkar fortfarande rummen i Konstakademien, exempelvis kan studenterna inte installera verk i Nikehallen och gipserna lever sina liv under vita skynken. Men utställningen påverkas som helhet inte nämnvärt av detta. Snarare förstärks intrycket av samband och samarbete studenterna emellan. Det är en i högsta grad visuell gemenskap som lyfts fram även om tonläget är genomgående relativt återhållsamt. Det är ingen nackdel att spela med mellantoner. Sammanfattningsvis är årets båda vårutställningar väl värda varsitt besök.

Stockholm, 2026-05-24 © Susanna Slöör