De Tierra y Susurros är en ny samling verk av den uppåtgående stjärnan Hilda Palafox. Hon är verksam i Mexico City och är tryggt rotad i mexikansk konsthistoria, inte minst muralmåleriets arv med Diego Rivera som centralgestalt. I detta finns ett pedagogiskt uppdrag, med tillgänglighet för folket som prioritet. Palafox har också utfört en rad arbeten i det offentliga rummet.
      Det arvet, tillsammans med hennes bakgrund i grafisk formgivning, leder till att hennes verk även i galleriets sammanhang upplevs som tillgängliga och lättlästa. De är också generösa till storleken. Färgvalen ligger främst inom jordpigmentskalan, penseldragen är jämna och formerna tydliga.

Tierra sombra tostada, 2025 © Hilda Palafox (klicka på bilden för hög upplösning)

Verken i olja på duk, på papper och i stenrelief kretsar kring relationen mellan människan och jorden. Titeln, av jord och viskningar, antyder att det är en relation som behöver en mer känslig uppmärksamhet. Tankar hämtas från ekofeminismen, formulerad på 1970-talet av den franska teoretikern Françoise d ’Eaubonne. Här förstås exploatering av naturen och förtryck av kvinnor som parallella uttryck för samma utarmande levnads- och tänkesätt. I ekofeminismen ersätts linjärt framstegstänkande med värden som fertilitet och kretsloppstänkande.

Vulkanutbrottet i Ritual a las faldas de un volcán är å ena sidan en förödande kraft, å andra sidan något som ger bördig mark och förutsättningar för nytt liv. I Resiliencia I sitter en person med en trasig och skev spegel som visar ett brinnande landområde. Även här kommer nytt liv ur askan. Resiliencia II är målad på två dukar, där en möjligen döende kvinnogestalt ger liv åt ny växtlighet, omgiven av mänskliga händer. Vulkanen återkommer också som material i form för de reliefer som utförts i en vulkanisk bergart, ofta använd som byggmaterial i mexikansk arkitektur.

Ur serien Portal, 2025 © Hilda Palafox (klicka på bilden för hög upplösning)

Hilda Palafox parar ekofeminismen med bildelement från förkolumbiansk bildtradition. Människogestalterna är inte alltid entydigt genuskodade, och snarare än kvinnor i motsats till män handlar det om sätt att förhålla sig till världen som traditionellt associerats med kvinnliga sfärer. Viskningarna i Palafox konst handlar om vad jorden försöker säga om förödelse, läkande och pånyttfödelse.
      Jag tvekar först en aning inför det lättlästa, ibland smått illustrationsliknande bildspråket i galleriet, men finner att Palafox bildvärld innehåller en givande helhet av filosofi, obesvarade frågor, associationer och utmanande av tolkningsförmågan som får upplevelsen av verken att dröja sig kvar.

New York 2026-02-05 © Mattias Lundblad