www.omkonst.com anmäler:
Bilder av liv
Kerstin Abram-Nilsson, Minnesutställning
Konstnärshuset, Grafikgalleriet, 22/11 – 14/12 2003
Text: Leif Mattsson

I Konstnärshusets Grafikgalleri visas en minnesutställning över Kerstin Abram-Nilsson med ett antal verk från femtiotal till sent nittiotal. Bilder som visar både hennes konstnärliga bredd och hennes fingertoppskänsla, men även hennes djupa sociala engagemang.

Kerstin Abram-Nilsson, foto hämtat ur Konstnärshusets minneskatalog

Det är svårt att inte förhålla sig personligt till en konstnär som själv valde att förhålla sig personligt till allt omkring sig. Engagemanget för miljön och för de svältande i tredje världen var för Kerstin Abram-Nilsson en personlig fråga. Liksom hennes grundliga stöd till de hundratals elever som kom att direkt påverkas av hennes smittande experimentlusta. Personligt var hennes språk och personligt hennes tilltal.

Tidigt kom Kerstin Abram-Nilsson att experimentera med monotypier - unika tryck - som de ”rättrogna grafikerna” inte riktigt ville kännas vid. Grafik var fortfarande för det stora flertalet en reproduceringsteknik, där möjligheten att göra upplagor var en del av poängen. Abram-Nilsson struntade fullständigt i detta. Som en konstens Pippi Långstrump gjorde hon tvärt om och blev därigenom för många av sina elever en avgörande inspirationskälla. Hon flyttade det möjligas gräns ett litet steg framåt och detta inom ett konstområde som varit så strikt regelstyrt. Som exempel kan nämnas hennes experimenterande med signerade Xerox-kopior i stora upplagor, vilka löste upp gränsen mellan original och kopia på ett sätt som för dagens konstnärer kan tyckas helt naturligt, men som på tidigt sjuttiotal fortfarande kunde leda till upprörda diskussioner.

"Kromosom" 1990-tal, etsning, Kerstin Abram-Nilsson

Hennes engagemang för miljön och mot kärnkraften var särskilt stort och som sagt mycket personligt. Tillsammans med sina elever på Konstfackskolan utförde hon ett antal bilder som på ett humoristiskt sätt skulle rasera tron på den politiskt förankrade teknokratin. Samtidigt var hon alltid öppen för nya teknikområden och uppmuntrade sina elever till gränsöverskridande experiment. Jag minns fortfarande, som tidigare elev, med vilken entusiasm hon kastade sig in i varje projekt där den grafiska tekniken kom att prövas till sitt yttersta. Fotoöverföring på plåt, monotypicollage med tunn kopparfolie och plasttryck är endast några exempel på tekniker som eleverna uppmuntrades att prova. Men naturligtvis var även det slutliga konstnärliga uttrycket mycket viktigt för Kerstin Abram-Nilsson, inte bara experimenterandet. Bildens mänskliga åtbörd fick aldrig åsidosättas. Ej heller dess egenskaper som förmedlare av empati och förnuftsmässigt engagemang. Utifrån dessa premisser byggde Kerstin Abram-Nilsson sin pedagogiska gärning och konstnärligt mångfacetterade bildvärld.

Stockholm 2003-12-02 © Leif Mattsson

Länk till Konstnärshuset

Tillbaka till startsidan för omkonst