www.omkonst.com anmäler:
Det lekfulla allvaret
Kjell Anderson på Konstakademien, östra Galleriet 7/9-13/10 2002
Utställningen anordnas av Galleri Olsson
Text: Leif Mattsson

"Ikonoklasm" akvarell, 76x56 cm, 2001 © Kjell Anderson

I Kjell Andersons utställning på Konstakademien sjunger färgerna och dansar änglarna. I ett antal stora akvareller har Anderson låtit sig inspireras av konsthistorien och gett sig in i ett måleriskt samtal med kollegor från renässansen och gotiken.

När man träder in i Andersons mäktiga utställning i östra Galleriet slås man först av de högt klingande färgerna i de stora akvarellerna. Man häpnar också över den fria formbehandlingen av änglar och soldater, som konstnären använder för sitt eget måleriska syfte.
Anderson visar ett antal bilder där historiska målare som Matthias Grünewald kommit att bli samtalspartner. Flera bilder utgår från en liten figur, hämtad från Grünewalds ”Uppståndelsen”. Figuren är en av Jesus vakter som svimmat, svävande i en märklig kroppsställning. Denna figur upprepas sedan i Andersons bilder både som fallande form och som stigande. Det senare genom att han helt enkelt vänder på figuren.
Denna fallande, snubblande, svävande figur är som hämtad från Samuel Becketts böcker. Hans repetitiva och meningslösa fallande ger en mörk underton till akvarellernas ofta höga klanger.
En annan association är Wim Wenders poetiska film ”Himmel över Berlin”, där ängeln väljer att falla till jorden för att känna dess smak och leva som människa. Andersons snubblande figur är kanske just en sådan fallen ängel.

"Vinddriven" akvarell, 76x56 cm, 2002 © Kjell Anderson

I målningarna med ängeln Sankt Mikael är stämningen annorlunda. Anderson frigör där sin poetiska sida mer otyglat. Omtagningarna, ändringarna och urtvättningarna är tydligare och bilderna har ett påtagligt inslag av lek. När han i ”Sankt Mikael” låter vit täckfärg flyta ut över ängelns urtvättade, rosa mantel, skapas en skimrande översinnlig, silveryta, väl passande för en ängel.
Kjell Andersons kommentar till den målningen är:”där hade jag tur”. Ett uttalande som säger en hel del om Andersons ödmjukhet inför sitt måleri liksom om hans arbetsmetoder. övermålningar, förändringar och utsparningar samt utnyttjande av slumpen ger akvarellerna ett rikt bildinnehåll. Ändå är deras slutliga form både bestämd, välavvägd och avklarnad.

"Sankt Mikael" akvarell, 76x56 cm, 2002© Kjell Anderson

Är detta ett religiöst syftat måleri? Troligen inte, snarare ett måleri som använder sig av religiösa figurer som arbetsredskap. För Anderson är dessa änglar och fallande figurer den perfekta formen för att uttrycka starka känslor i målningarna. Känslor som tidigare inte har varit lika tydliga i hans måleri. Här används extasen, hänförelsen och glädjeruset som en konstnärlig metod, vilket ger målningarna ett inslag av måleriskt vågspel. Ett drag av slump och lek i kombination med ett djupt bildrum ger i många fall ett hisnande resultat.

Andersons känsla för rytm och ornamentala former i ytplanet har i dessa akvareller fått stå tillbaka för det måleriska berättandet i bildrummet, vilket gett målningarna en karaktär av tittskåp. Leken med former, spegelvända och fragmenterade, är dock omisskännligen av Anderson-karaktär. Han verkar dessutom haft väldigt roligt när han målat dem, vilket naturligtvis smittat av sig på resultatet.

Stockholm 02-09-22 © Leif Mattsson

För fler bilder besök Galleri Olssons hemsida.

Tillbaka till startsidan för omkonst