www.omkonst.com:
Det nakna ögat                                            text: Leif Mattsson 
om ett porträtt av Angelica Kristenson

Olivia (beskuren) olja på duk © Angelica Kristenson 2001

Vad är det i ett porträtt som får en att stanna till och begrunda? Vad är det som fångar ens intresse? Är det de mörka ögonen, den forskande blicken, de fylliga läpparna, kindens släthet eller dess kantiga fasettliknande yta? Kanske är det hårets sätt att beskriva huvudets form eller öronens asymmetriska placering. Möjligen anar man personligheten hos den avporträtterade och blir fascinerad av utstrålningen som inte går att beskriva med vanliga ord.

Inför Angelica Kristensons porträtt ”Olivia” blir jag stum. Sitter still i flera minuter och kan inte riktigt förstå vad det är som griper tag i mig så. Jag har vid det här laget sett många porträtt i allmänhet och en hel del av Kristenson under de drygt tjugofem åren jag har följt hennes konst. Vad är det som griper tag i mig?

Jag återvänder till betraktandet; en färgad ung kvinna, avmålad helt framifrån, en sorgsen blick, ena ögat lite snett, munnen fyllig, öronen mycket små, en ganska stram, bakåtkammad frisyr som ger huvudformen en tydlighet och dessutom antydan till små flätor. Denna kvinna är inte gammal. Kan hon vara i tjugoårsåldern? Och så åter till ögonen, svarta, avvaktande, inte ovänliga, kanske nyfikna. Runt huvudet en osentimental, vit bakgrund som gör att vi inte kan förvilla oss bort.

Kristenson har alltid målat av sina vänner men numera använder hon också modeller på ett mer klassiskt sätt. Jag slås ändå av att i denna målning verkar det finnas en kontakt mellan målaren och hennes modell som inte alltid uppstår vid en vanlig modellsittning. Ett ohjälpligt fenomen är annars att modellen glider in i sig själv, ögonen blickar inåt, ser liksom inte längre, vilket är en helt naturlig process när avporträtterandet kan pågå i timmar, dagar, månader.

Ett sätt att komma ifrån denna ”modelltrötthet” är att ha korta sittningar eller helt jobba i alla prima (”på det första”), vilket innebär att porträttet utförs i en sittning. Det är också den teknik som Kristenson vanligtvis använder men i detta fall avslutades inte porträttet alla prima utan tog flera dagar att utföra. Ändå har detta porträtt karaktären av ett alla prima porträtt med en tydlig och (skenbart) snabb penselföring. Här finns ett levande vibrato i varje sträck och en mjukhet i varje valörövergång, som om färgen just lagts dit och ännu inte hunnit torka. Jag tror att det relativt snabba handlaget också kan ha varit avgörande för det levande slutresultatet. Men även det faktum att konstnären utnyttjat alla de mellantoner och valörskiftningar som finns i det unga ansiktet. Umbra, ockra, terra, kanske lite blått eller violett för att bryta av mot hudens brunhet. Sparsamt med vitt och inga klara, kontrasterande färger, allt för att valörerna skall få ett fritt spelrum. Vissa partier är hårda och kantiga, andra är släta med mjuka fördrivningar. Man får en känsla av att ansiktet smekts fram i lera med vibrerande penslar.

I detta fall har Kristenson kommit tillbaka två gånger till porträttet för övermålningar, modifieringar och nyanseringar. När hon så övergivit det klassiska alla prima konceptet har hon istället vunnit en innerlighet i porträttet som annars kanske hade varit svår att framkalla. Här finns närvaron, det personliga tilltalet och en känsla för en människa som ”vänder sitt ansikte mot dig”. ögonen möter betraktaren utan rädsla men runt munnen finns ett uppkäftigt drag. Detta är en människa med självkänsla och attityd och en märkvärdig kombination av vekhet och uppror.
Kanske var det just detta som grep mig när jag först såg porträttet. En självständig målare avbildar en självständig människa…

Stockholm 02-08-20 © Leif Mattsson

Fotnot: Eftersom det var i beskuret skick jag först mötte porträttet av Olivia, har jag valt att skriva om den beskurna målningen. Det är för övrigt A. Kristenson själv som gjort beskärningen och det är så den presenteras på hennes hemsida. Nedan finns dock även den obeskurna bilden med som referens.

Olivia (obeskuren) © Angelica Kristenson 2001

Vill du se mer porträtt av Angelica Kristenson, besök hennes hemsida

Tillbaka till startsidan för omkonst