www.omkonst.com anmäler:
I grafikens gränsland                                    
Jordi Arkö på Galleri Gröna Paletten t.o.m. 26 september 2002
text: Leif Mattsson

Vi har sett det på TV kanalen MTV och i trendreklamen, denna lek med den digitala världens pixelerade och kantiga bilder. Jordi Arkö för leken vidare och använder sig konstnärligt av estetiken genom att göra ”digitala träsnitt” som inte alls är digitala men som lånat sitt utseende från datorns pixelvärld.

Jag III, "digitalt träsnitt" 110x70 cm, © Jordi Arkö 2001

Man häpnar till en början över träsnittens storlek (110X70 cm), speciellt som deras enda innehåll visar sig vara ett grimaserande ansikte. Vidare häpnar man över direktheten och råheten i utförandet. Helt tydligt är att Arkö varken räds formatet eller tekniken. I dessa fyra stora självporträtt leker konstnären med betraktarens varseblivnings-förmåga. Man uppfattar inte bildens innehåll förrän man kisar och tar några steg tillbaka. Bilderna består av stora fyrkantiga vita fläckar (pixlar) som mot den svarta bakgrunden småningom bildar ett nästan fotografiskt ansikte. Denna grova rasterteknik ger en råhet, men också en häpnadsväckande finstämdhet i bilderna, när man väl dechiffrerat dem.
Jag föreställer mig att arbetssättet är krävande för konstnären då överblicken måste vara begränsad. För ovanlighetens skull är bilderna även lika krävande för betraktaren. Men det är mycket stimulerande med konst som på detta sätt utmanar perceptionsförmågan och som tror på åskådarens vilja att tolka bilderna.

I utställningens övriga bilder är formatet något mindre och leken mer uttalat parafraserande. Här finns bland annat anspelningar på Zorn och i några linoleumsnitt är arvet efter Palle Nielsen tydligt. I fallet med Zorn är referensen kanske inte så konstig, då Arkö arbetar med höstens stora Zornutställningen på Grafikens hus.
Även i dessa mindre linoleumsnitt är rastret ständigt återkommande. I flera fall som en nödvändig valörskapare men i vissa fall som självständigt konstnärligt uttryck. Grovheten från de fyra stora självporträtten saknas här av storleksmässiga skäl. Det är istället humorn och de lustiga infallen som fått ta över. Jag ser dock gärna en fortsättning och en vidareutveckling av de uttrycksfulla "digitala träsnitten" i framtiden. Där tror jag nämligen det finns mycket kvar att utforska.

Stockholm 02-09-12 © Leif Mattsson

Tillbaka till startsidan för omkonst