www.omkonst.com anmäler:
Färgen som smeker ögat
Magnus Carlén på Konstnärshuset, Stora Galleriet 25/10– 16/11, 2003
Text: Susanna Slöör

Magnus Carlén har spänt upp en halvtransparent duk för öppningen till Stora Galleriet på Konstnärshuset. Vi förs in i en disig värld utan fokuspunkter och därmed en värld utan avstånd. Väl på andra sidan duken möter vi hans måleri med blicken inställd på oskärpa.

"160 X 135 CM III" olja, 2003 © Magnus Carlén

Konstnären visar oss hur man gör för att känna med ögonen. Det oskarpa bruset i målningarna retar ögonen på ett nästan smärtsamt vis tills vi inser att det är bättre att kapitulera inför det faktum att inget omedelbart finns att gripa. Vi måste låta blicken, ögats muskler, slappna av och istället omfamnas av färgen och ta emot dess beröring. Det kan påminna om en övning där vi med ryggen vänd mot vännen vågar falla baklänges och samtidigt lita till att vi fångas upp i fallet. Våra ögon är oftast rädda inför en bild där inget innehåll snabbt kan inhämtas och besegras. I den stund man förmår att släppa begäret efter en förklaring öppnas porten till ett annat rum av upplevelser. Det ordlösa som kan sökas på gränsen mellan det privata och det gemensamma.

Färgen i Magnus Carléns målningar strävar bortom dukens begränsningar. Den blir rumslig först när den möter en betraktare beredd att ta emot den. Samtidigt är målningarna och särskilt de små pannåerna högst påtagliga objekt. Konstnärens bearbetning av ytan med mer eller mindre opaka skikt omvandlar på nära håll ljuset till materia. En materia som är ständigt på väg mot upplösning. Oskärpan når han genom att torka ur färglager och låta underliggande lager lysa igenom. Men även genom lägga till helt ogenomträngliga lager som försiktigt fördrivs mot angränsande toner. Emellanåt klingar målningarna högt i färgton, men påfallande ofta väljs en omättad färgskala. Man får en känsla av ett luftperspektiv, där tonerna filtrerats och brutits genom mellanliggande dimmor av mikroskopiska fuktdroppar och luftburna partiklar. Här och där skönjs spår av form och mönster, av något organiskt ursprung. Den makroskopiska världen kan då övergå genom en tankens perspektivbyte till att bli den minsta verklighet som ligger utanför vårt mänskliga synfält. Ett måleri som smeker tanken och ögat.

Stockholm 2003-10-27 © Susanna Slöör

Länk till Konstnärshuset

Tillbaka till startsidan för omkonst