www.omkonst.com anmäler:
Ser det gör man med kroppen
Ann Edholm på Uppsala Konstmuseum 31/5 - 24/8 2003
Kristinehamns Konstmuseum 8/10 2003 - 4/1 2004
Text: Leif Mattsson

Uppsala Konstmuseum presenterar under sommaren 2003 en retrospektiv utställning av Ann Edholm. Tonvikten är lagd på de senaste tio årens verksamhet, men några tidigare verk presenteras också, liksom 119 skisser från 1989 till 2003.

"Daimonium" olja på duk, 218 x 242 cm, 1994 © Ann Edholm

Ann Edholm övertygar genom sitt kompromisslösa sökande efter en allt starkare konstnärlig renodling. Hennes kompositioner är formstarka och effektiva samt ständigt i samspråk med en levande konsttradition. Hon låter sig inspireras av såväl tidigt ikonmåleri som av Barnet Newman och Mark Rothko. I vissa verk finns referenser till det absurda, som i Eva Hesses och Louise Bourgoises konst. Men Ann Edholm har dock sin egen högst personliga röst. Aldrig räds hon påverkan från andra starka konstnärskap, som en mindre självständig konstnär otvivelaktigt skulle göra. Hon står fri och förstår att använda konsthistorien för att befrukta det egna verket.

"Vidöppenstängd 1 & 2" olja på duk, 180 x 180 cm, 2000 © Ann Edholm

Det personliga tilltalet gör bilderna träffande och djupt angelägna, men i vissa fall också smärtsamma att ta till sig. Hon har funnit en botten i sig själv och utgår från att den också återfinns i andra. Denna botten eller trasighet, som kanske retar ordningssinnet hos renläriga konstruktivister, ger Edholm en stor uttrycksmässig frihet. I vissa fall, framför allt i 90-talsmåleriet, kunde hon låta en cirkelform delvis lösas upp för att blotta en sårighet, där färgmassa kan rinna ut. I andra fall växlar hon i abstraktionsnivå och låter, som i serien ”Vidöppenstängd”, två cirklar och en fyrkant bli till ett ansikte med ögon och mun. De senare verkar i viss mån vara en vidareutveckling av hennes ”Musse Pigg-former” från 90-talet. De är också exempel på Edholms mer strama formbehandling i början av 2000-talet. Bildernas mörka hålrum plattas till och associationerna till kroppsöppningar avklingar. Men trots den ökade stiliseringen ser man oftast spåren av handens arbete i mötet mellan färgytorna.

15 av skissväggens 119 gouacher © Ann Edholm

”Bilden har inte med blicken, med seendet att göra. Ser det gör man med kroppen!” säger Ann Edholm i Annika Nordins intervju i utställningskatalogen. Seendet är således för Edholm en mer komplex handling än en visuell registrering. Hela vår kropps deltagande är avgörande om vi skall lyckas i vår intention att se och förstå. Edholm återkommer i intervjun flera gånger till kroppen och dess betydelse i sitt måleri. Det är ett fysisk ansträngande arbete att spänna och måla de stora dukarna, men det är den mentala styrkan som skiljer Edholm från det stora flertalet och ger henne kraft att genomföra sina omfattande projekt. Hon demonstrerar detta med full tydlighet i utställningens många större målningar.

I en av utställningssalarna presenterar Edholm sin arbetsprocess kronologiskt, då hon fyllt en hel vägg med skisser. Här ges utställningen ytterligare en viktig dimension, då hon visar många av de idéer, och tankar som påverkat den konstnärliga processen genom åren. Skisserna spänner från 1989 till 2003 och består av 119 gouacher på papper. Man kan följa i skiss efter skiss hur en bildidé uppstår, tar form och renodlas för att slutligen klinga av och ersättas av en ny. Något senare dyker samma idé upp igen och återanvänds i en annan konstellation. Sällan har en arbetsprocess så tydligt exponerats som Edholm här gör. Med en osentimental direkthet blottar hon sin tvekan, sin osäkerhet och sin vånda i strävan mot ett allt tydligare och kompromisslösare bildspråk.

Stockholm 2003-06-09 © Leif Mattsson

Länk till Uppsala Konstmuseum

Tillbaka till startsidan för omkonst