www.omkonst.com anmäler:
Åskådningens fasta former
Helén Svensson på ALP galleri Peter Bergman 4/12 2003 – 10/1 2004
Text: Susanna Slöör

Helén Svenssons måleri och objekt lockar tanken på flykt och utflykt i tid och rum. Hon visar med tydlig ihärdighet hur närhetens och avståndets skiftande betydelser formar synen på tillvaron.

"kondensationer och sublimationer" gips och blyerts © Helén Svensson

Etthundrafyratusenniohundrafyrtioen (104 941) små kommatecken tätt ordnade i rader fyller duken i en av Helén Svenssons målningar där själva antalet är titeln. Det ser ut som om konstnären suttit med en gåspenna eller mårdhårspensel och noggrant plitat tecken efter tecken. Den sepiabruna bläckaktiga tonen är intensivare de gånger när penseln nyligen fyllts på med färg och tunnar ut vartefter. Sedan fylls penseln på igen och processen fortsätter, under det att konstnären hela tiden håller räkningen. På nära håll utstrålar verket samma möda som en välfylld gammaldags övningsbok i skrivstil. Spåren efter människohanden löses upp i takt med att man avlägsnar sig för att övergå i ett närmast anonymt mönster. Helén Svensson sätter fingret på en välkänd problematik inom bildkonsten. Den skalförskjutning som sker när blicken byter avstånd. På håll förenklas motivet och de huvudsakliga formerna skärps på ett sätt som tenderar att göra bilden mer artificiell. Konstnärens tecken antar formen av en linje. Gissningsvis är detta avsiktligt, då linjen mycket väl kan uppfattas som en symbol för tiden som flyr sekund för sekund. Levs livet som en rad kommatecken eller i händelserna mellan dem?

Funderingar kring skalor och nivåer finns kvar i bakhuvudet när intresset riktas mot Helén Svenssons små gipsobjekt. Där låter hon teckningen ta fast form och skapar små ”topografiska” landskap, på gränsen mellan kartbild och outgrundlig skattkammarkarta. Hennes repetitiva kommatecken återkommer i någon av dessa men formar sig här till markörer för vågsvall och vatten som omgärdar de kulliga öarna av gips. Nivåerna är kartmässigt markerade men skulle nog göra den som vill orientera sig efter avbildningen förtvivlad. Hennes ”ritningar” i tre dimensioner kallar hon för ”kondensationer och sublimationer”. Orden anger bland annat två sätt för ånga och gaser att anta en fastare form, antingen genom förtätning eller genom avkylning. Det slår mig att namnet möjligen handlar om en rumskapande princip, jorden bör väl ha formats utifrån stoft som svalnats och förtätats. Min tanke går därefter till den framstegsvänliga tid då rummet och tiden var de yttersta åskådningsformerna för att bringa ordning och ge säker kunskap om tillvaron. Men som det senare ”visade” sig och som verken ger en antydning om, är dessa ordningsprinciper relativa och beror på var (nivå), hur (skala) och när (relation) man befinner sig på platsen.

Stockholm 2003-12-15 © Susanna Slöör

Länk till ALP galleri Peter Bergman

Tillbaka till startsidan för omkonst