www.omkonst.com anmäler:
Vardagens milda poesi
Jarl Ingvarsson på Gerlesborgsskolans Konsthall 5/7 – 10/8 2003
Även aktuell på Arnstedt & Kullgren Galleri, Östra Karup 9/7 – 28/7 2003
Text: Leif Mattsson

Under sommaren 2003 intar Jarl Ingvarsson Gerlesborgskolans Konsthall i Bohuslän. Han anknyter till förra årets stora vandringsutställning och visar ytterligare exempel på sina meterlånga, rytmiska bildsviter.

"Jag, Jim och det stora äventyret" (detalj) © Jarl Ingvarsson 2003

En intressant frågeställning för dagens konstnärer är hur de skall förhålla sig till begreppet ”stil” och i vilken omfattning denna påverkar uttrycket eller tvärtom. För en målare som Jarl Ingvarsson är svaret självklart då uttrycket för honom alltid föregår ”stilen”, d.v.s. hans behov av att se och uttrycka sig skapar ”stilen” som ett sekundärt fenomen. Han låter bildelementen påverka och variera den slutliga målningens uttryck genom att störa alla försök till banal ”konstnärlighet” och förvalda stilgrepp. Man kan säga att Ingvarsson ständigt tar krokben på sig själv i en uppenbar vilja att spänna bågen lite till, göra något ännu omöjligare.

"Wilhelms pall" © Jarl Ingvarsson

De senaste årens bildsviter, gjorda direkt på hela rullar med ouppspänd duk är exempel på detta. Målningarna blir till ett slags gigantiska filmsekvenser med ett myller av händelser och variationer på olika teman. Genom sin långsmala form skapar de en känsla av tid som förflutit och tid som skall komma. På Gerlesborgsskolans Konsthall visar han fyra sådana långa bildsviter. I en av de största använder han sig av sin farfars gamla uttjänta pall, med orange plastsits och lätt svängda stålrörsben. På ett märkligt sätt fångas och lyfts detta vardagliga föremål till ett eget och personligt konstnärligt rum. Kolstrecken är svepande, kraftfulla och exakta med ett strikt formbeskrivande syfte. Jarl Ingvarsson har verkligen ”sett” det han skildrar. Han har dessutom förstått vad han sett och är således fri att variera pallen tills den är i det närmaste totalt deformerad. Dess form är ändå, eller kanske just därför så otroligt ”riktig”. Uppmärksamheten får pallen dela med ett havererat parasoll, delvis övermålat och som skapar en motriktad och mer svårtydbar form. Ett drama och ett äventyr har uppstått ur i stort sett ingenting.

"Wilhelms pall" (detalj) © Jarl Ingvarsson

Jarl Ingvarsson säger att han ogillar att göra förstudier. Han vill kasta sig direkt på själva bildproblemet och lösa det i den stund det uppkommer. Jag kan tänka mig att detta sätt att förhålla sig till bilden och dess problematik skapar en öppenhet inför olika konstnärliga alternativ och skapar en stark koppling mellan seende, förståelse och handling. I fallet med farfars pall ser han pallen samtidigt som han förstår dess form och linjer. Han känner benens form när han drar linjerna som beskriver dem. Skapandet går inte via förstudier, stilisering och förenkling utan pallen uppstår i själva tecknandet. Linjerna blir fria, självständiga och vackra. Sen kan man kalla detta för ”stil”, men det är en ganska ointressant beskrivning, för bilden finns där redan och pallen och parasollet och den minimala segelbåten i hörnet. En vardagens milda poesi.

Stockholm 2003-07-09 © Leif Mattsson

Länk till Gerlesborgsskolan i Bohuslän

Tillbaka till startsidan för omkonst