www.omkonst.com anmäler:
Ett poetiskt bildbygge
Karin-Maria Jönsson på Thielska Galleriet 7/9-3/11 2002
Text:Susanna Slöör

"Krubba", olja, 2000 © Karin-Maria Jönsson

Karin-Maria Jönsson visar ett medvetet och mycket formstarkt måleri på Thielska Galleriet i Stockholm. Hon fortsätter att förvalta en fruktbar tradition när hon ger sig i kast med att överföra det verkliga rummet till den platta bildytan. Här finns en övertygande tro på måleriet som ett bärande medium.

Den uppgift som konstnären förelägger sig är till sin natur ”omöjlig” och därför förblir den ständigt aktuell. Utmaningen kvarstår och jakten på den gäckande lösningen fortsätter. Det ligger inte för oss människor att ge upp sökandet. I glappet som uppstår mellan den gestaltade utvalda verkligheten och tolkningen på duken uppstår konsten.

Karin-Maria Jönsson skapar en rytm och balans mellan de bildbyggande ytorna som känns trovärdig och äkta. Den gör att jag som betraktare kan tro på objektens form även när de är förankrade i den plana bilden, trots att mitt vardagsförnuft säger att detta är en perceptuell bluff. Jag kan till och med tro på former som inte går att härleda till något föremål.

Konstnären låter mig ta del av hennes seende, som går utöver vardagsseendets nyttoaspekt. Då får även en strimma luft sin kropp och en tydlig form. Den bidrar till att bygga rytmen och balansen i bilden. Och används ibland för att avgränsa en form eller som en ingående del i ett större formelement.

"Utsprungen", olja, 1993 © Karin-Maria Jönsson

Bra konst har den omedelbara förmågan att lyfta betraktarens seende till konstnärens poetiskt skapande nivå. En målning som ”Utsprungen” slår an direkt och ger mig detta mycket speciella märkvärdiga seende och denna sinnliga upplevelse. Egentligen går händelsen inte att beskriva men jag är övertygad om att alla som erfarit den vet vad jag menar.

Konstnären berättar att hon själv har tillverkat många av de former hon gestaltar. Från början handlade det om att frigöra sig från den idé som verkliga föremål, exempelvis en stol, inger. Hon vill inte skapa en historia på duken. Inte avsiktligt. I hennes senare måleri släpper hon även in vardagliga föremål och former i uppställningarna, vilket jag tolkar som att hon successivt byggt upp ett måleriskt självförtroende. Det gör att hon idag utsätter sig för risken att målningen kan uppfattas som ett scenrum, som lockar betraktaren att söka efter händelser och symboler. Det klarar hon alldeles utmärkt eftersom det måleriska och formmässiga uttrycket är så starkt, tydligt och konsekvent. Den måleriska formen håller.

"Modeller II" 1999 och "Stålställ" 2001, blandteknik
© Karin-Maria Jönsson

Som en pendang till målningarna visas fem utsökta arbeten på papper i andra rummet från entrén. Här leker konstnären med tydligheter och otydligheter på ett djärvt och övertygande sätt. I ett verk samsas den massiva tyngd som svärtan ger med ett sprött och endast antytt tecknande. I nästa arbete är den kraftiga valörkontrasten som konstnären ofta använder i målningarna plötsligt helt borta. Istället anas en bordsyta med föremål som givits en skir lyster, men formen är trots den skenbara upplösningen fortfarande märkbart närvarande.

Stockholm 2002-09-22 © Susanna Slöör

Se fler bilder av Karin-Maria Jönsson

Thielska Galleriets hemsida | Tillbaka till startsidan för omkonst