www.omkonst.com anmäler:
Minnesluckor öppnar sig alltid från söder
Karin Mamma Andersson på Venedigbiennalen 15/6 – 2/11 2003
”Devil-may-care” Nordiska Paviljongen
Text: Birgitta Eriksson - Lähdet

Det behövdes två kvinnliga, norska kommissarier, som i år ansvarar för den gemensamma nordiska paviljongen, för att en målare som Karin Mamma Andersson skulle väljas att representera Sverige vid Venedigbiennalen.

"Stairway to the Stars" olja på duk, 180 X 216 cm, 2002
© Karin Mamma Andersson (Tillhör Moderna Museet i Stockholm)

Karin Mamma Anderssons måleri väcker förundran och intresse. Hennes berättande bilder tilltalar de som ser, får dem att stanna upp, prata om dem, minnas. Man kan fundera över de infällda bilderna i bilden som vi känner igen som konsthistoriska referenser men också som de vykort vi samlar på oss vid resor eller vid ett
besök på något museum. I målningen ”Stairways to the Stars” är konstkorten den trappa som leder upp till stjärnorna både konstens och himlens. Varje trappsteg är i sig en konstens stjärna där vi får möta Mamma Anderssons favoriter och vi kan urskilja Peter Doigs insnöade lantgård, Dick Bengtssons Edward Hoppermålning som ger en känsla av ensamhet och isolering, Francis Picabias målning ”Egoisme” med sin könsorganssymbolik.

Sommarklädda kvinnor med blombuketter i hand, målade kulört, står i ett landskap som känns kallt och åsklikt. Genom att de målats i färg skapas dock ett speciellt förbund mellan dem och konsten som finns i trappan/vykorten. Männen tycks däremot i sin grå färg knytas till landskapet, som om de var i dess skugga med den asfaltssvarta himlen som en hotande obeveklig ornamentik som vandrar in och ut, mellan och i dem, vattenspeglingen och himlen men också som förbindelser till de krigiska ruinmålningarna som står uppställda som planscher runt sällskapet.

Oljemåleriets hantverk skapar en fysisk relation, förändrar tempot med sina skevheter och ofullkomliga ytor, sina skalförskjutningar och prismatiska rum. Vi blir delaktiga och kan följa med om vi försöker se hur de är utförda, leva oss in i hur de är skapade och varifrån de fått sitt uttryck. Målningen blir inte bara ett illusoriskt rum för att en berättelse skall kunna ta plats utan blir ett föremål med yta, tyngd och taktilitet.

"Minnesluckorna öppnas alltid från söder" olja på duk, 80 X 280 cm, 2002 © Karin Mamma Andersson (Tillhör Collection John A Smith & Vicky Hughes, London)

Terpentinförtunnad färg rinner ned från molnen i målningen ”Minnesluckor öppnar sig alltid från söder”. Mamma Andersson har låtit rinnandet bli en del av målningen och skapar en känsla av fukt eller regn. Själva handlingen stannar kvar som uttryck.
Siluetterna i målningens förgrund är målade platta och grafiska. De står som ödsliga tecken för ett landskap som tycks övergivet tills man plötsligt känner igen den som en skulpturgrupp av Picasso. Vattenytans oljefärgsfläckar har efter att ha lagts på duken bestrukits med en mjuk bred pensel och oskärpan ger ett sidenuttryck, ett stilla vatten. Ruinstaden ligger som ett band över hela dukytan, summariskt utförd och vi får en känsla av att det inte finns någonting där bakom och vi vet plötsligen inte om vi är omringade eller utanför muren.

"Minnesluckorna öppnas alltid från söder" (detalj)

Generositeten och rikedomen i målningarna ger oss ett val att associera fritt, att placera in dem i relation till annan konst eller till ett landskap vi känner igen. Till vår egen och en svunnen tid eller båda samtidigt. En melankoli som folkvisans med björkar, norrbottnisk natur och ljus. Mamma Anderssons målningar står sig starka och hävdar sig på Venedigbiennalen 2003 med sitt egensinne och sin äkthet.

Stockholm 2003-07-28 © Birgitta Eriksson - Lähdet

För mer information om den Nordiska paviljongen på Venedigbiennalen se: Office for Contemporary Art Norway

Kort om Birgitta Eriksson - Lähdet: Född 1950 i Morjärv, Norrbotten. Bosatt och verksam i Stockholm. Konsthögskolan 1978-84. Utställningar i urval: Galleri 1, Göteborg 1997, 2002 - Sveriges Allmänna Konstförening 2001 - Centre Culturel Suedois, Paris 2000 - Galleri Krister Fahl, Stockholm 1999. Liljevalchs Konsthall ”Opus 439” 1998.

Tillbaka till startsidan för omkonst