www.omkonst.com anmäler:
Förnimmelser rör vid grunden
Eva Lange, Olle Olsson-huset, Solna 29/9 - 19/10, 2003
Text: Leif Mattsson

Langes skulpturer är materialiserad kropp och upphöjd förnimmelse. De minutiöst bearbetade ytorna lyser som vita hinnor mot golvets ockratoner. Trots formernas fysiska storhet och deras kraftfulla framtoning är den förmedlade känslan sprödhet och intimitet - former som viskar i ett alldeles personligt rum.

"La Linda" gips, 2002 © Eva Lange

La Lindas grundidé är en havande form - en gravid mage helt enkelt - där barnets rörelser kan anas i den yttre formens slutliga förenkling. Skulpturen som är svagt assymetrisk, sväller och hämtar sin skepnad av fostrets långsamma rotation i livmodern. Dess runda yta är ett tecken för det som växer inom den, som trädets krökta form är tecken på vindens kraft. Skulpturen inbjuder till beröring och den berör oss bortom det som orden kan beskriva. För alla dem som följt den gradvisa och fantastiska förvandlingen av en havande kropp är detta något igenkännbart och samtidigt djupt personligt. Känslan är för alla begriplig men endast ”du” har varit där. Endast ”du” kan med dina händer smeka den gravida magens putande former, känna dess inneboende rörelser och växande. Så är det med Eva Langes skulpturer. Endast ”du” kan med dina ögon beröra deras former som om de var en del av dig själv. Känn hur ”du” träder in i dem, tar deras skepnad och blir ett med deras kropp.

"Ängeln" gips, 2001-03 © Eva Lange

Endast i ”poesin” kan människan helt vara sig själv, bortom sina definitioner. Endast där kan hon träda in i en ickekomparativ värld av personliga förnimmelser. Den amerikanske poeten Wallace Stevens skriver: "Poesi måste vara något mer än en tanke eller föreställning. Poesi måste vara uppenbarad natur. Föreställningar är artificiella. Förnimmelser rör vid grunden."
I sina skulpturer ger Eva Lange oss ett stycke ”uppenbarad natur”. Hon ger oss något upplevt och inkänt. Hennes skulpturer smakar tystnad och leker ta fatt med våra sinnen. Ofta är formerna slutna, bärande sitt eget centrum som en mantel. I "Ängeln" blir vingarna (eller trädgrenarna) till just en sådan. Torson skulle kunna ses som en manlig "Nike från Samothrake", men med en mindre expansiv form. Den är sluten i sig själv och vingarna är snarast leksaksvingar med ett strikt poetisk syfte. Skulpturen talar till oss med ett ljudlöst språk.

Stockholm 2003-09-21 © Leif Mattsson

Länk till Olle Olsson-huset

Tillbaka till startsidan för omkonst