www.omkonst.com anmäler:
Den inkännande blicken
Marianne Lindberg De Geer, Andréhn-Schiptjenko 21/8 – 20/9, 2003
Text: Susanna Slöör

ögonvitan i det ena ögat är kraftigt markerad med pastos färg. I den andra ögonvitan får dukens vita grundering fylla samma funktion. Med ett så tillsynes enkelt grepp har konstnären skänkt liv i sitt porträtt. Motivet är en älskad person, men förlagan ett ungdomsfotografi av samme man.

Jag tänker på mig själv – C.J.D.G" olja på duk, 135 x175 cm
© Marianne Lindberg De Geer

I ett slag har målaren visat vilka kvaliteter hon kan tillföra en bild. Hennes blick har gjort ett urval som det mekaniska kameraögat inte självt förmår. Hennes hand har svarat på den impuls som blicken gav och lagt till den livgivande egenskapen. Resterna av konstnärens blick, hennes känslor och attityder kan spåras i de små förskjutningar i tempo, taktilitet och intressemarkeringar som avspeglas i penselföringen. Vi följer hennes, Marianne Lindberg De Geers, ställningstaganden till den fotografiska förlagan, som i sin tur porträtterar de män som tagit hennes blick i anspråk.

Marianne Lindberg De Geer visar sex målningar som alla har sin utgångspunkt i konstnärens tankar kring den ambivalens som hon ”känner inför den attraktion som mäktiga män utstrålar”. ”Jag försöker förstå genom att måla mig in i ämnet”, lyder hennes förklaring.
I målningen som beskrevs ovan är det maken och konstnären Carl-Johan De Geer, som är föremålet för hennes reflekterande betraktande. Fem av målningarna har titeln ”Jag tänker på mig själv” kompletterat med initialerna till de män som hamnat i hennes fokus.

Blicken, den egna och andras, är ett tema som återkommer hos Marianne Lindberg De Geer. Dessa mäktiga män är inte avbildade rakt upp och ner, utan är i ett fall beskuren (öyvind Fahlström), fråntagen sitt ansiktsattribut (Hitler utan mustasch) och i ett annat inte ens skildrad efter fotografisk förlaga utan endast indirekt närvarande genom sitt verk (Jan Håfström), men med hennes blick riktad mot verket. Möjligen handlar problematiserigen i den aktuella utställningen om hur konstnärens ambivalens och intresse påverkat den måleriska skildringen av dessa män. Var finner penseln makten och attraktionen? I blicken frestas man att säga, eller i fantasin om vad som finns bakom den, även om penslen inte når längre än till pupillen. Konstnären jämför även barnets blick med den vuxne mannens. Ett resultat som det inkännande sökandet efter männens väsen givit är att själens speglar väckts till liv i målningarna, även i Ulf Lindes frånvända blick.

Stockholm 2003-08-30 © Susanna Slöör

Länk till Galleri Andréhn-Schiptjenko

Tillbaka till startsidan för omkonst