www.omkonst.com:
tout-fait: The Marcel Duchamp Studies Online Journal
Text: Johan Lundh

Ytterst få konstnärer har inspirerat till så många och så disparata texter som Marcel Duchamp. Detta beror förmodligen på att hans person och konstnärliga gärning präglas av en gåtfullhet som gäckar betraktaren att reda ut vad det är han "egentligen menar". Vi föreställer oss gärna att ett konstverk kan blottas på sin "yttersta mening" genom en analys i ord. I Duchamps fall ligger det nära till hands eftersom ord och ordlekar var en viktig del av hans arbetsmaterial. Från en svensk horisont ter det sig naturligt att hänvisa till Ulf Linde som i böcker, artiklar och föreläsningar försökt tränga in i och förstå hur Duchamps liv och verk hänger samman. Det är för övrigt Lindes förtjänst att Moderna Museet har en så stor samling av Duchamps verk (tex. Det stora glaset, Fontän, Flasktorkaren, m fl.).

Är man intresserad av att fördjupa sig i olika aspekter av 1900-talets kanske intressantaste och mest inflytelserika konstnärskap finns det en bra företrädesvis engelskspråkig nättidskrift: www.toutfait.com. The Marcel Duchamp Studies Online Journal. Det är en pedagogiskt upplagd sajt som utkommit med fem nummer sedan starten 1999. Utgivningen är något oregelbunden men ett nytt nummer kommer ut minst en gång per år. Här återfinns alltifrån långa initierade artiklar av namnkunniga konstkritiker blandat med mer aparta texter om någon aspekt av Duchamps liv och konstnärskap. Dessutom finns det faksimil av Duchamps anteckningar, intervjuer, en bokshop, multimedia och information om seminarier och utställningar etc. De flesta inlägg håller hög standard och är ofta rikt illustrerade och har inte sällan varit publicerade i böcker och tidningar innan de gjorts tillgängliga på sajten.

Efter att ha klickat runt och läst ett urval av artiklarna kan jag inte
låta bli att känna mig lite resignerad. Alla dessa oerhört sofistikerade
tolkningar av tillsynes ovidkommande detaljer i Duchamps liv och konst känns ganska navelskådande. Många tolkningar tycks mig dömda att rotera kring sin egen axel i sin fåfänga jakt på den bakomliggande strukturen. Såväl inom modernismen som i spelet mellan modernism och postmodernism har hans auktoritet åberopats. Men kanske är det helt i sin ordning? Duchamp var en av de som starkast betonat betraktarens nödvändighet för att konstverket ska få mening. Jag tror inte att Duchamp själv hade tagit illa vid sig av dessa tolkningar utan bara roat lutat sig tillbaka och blivit en betraktare av sin konst. Det var också denna position han intog när han "återupptäcktes" i slutet av 1950 och början av -60-talet. Han värnade, liksom sin vapendragare Francis Picabia konsekvent om sin integritet och rörelsefrihet och lät sig aldrig förföras av någon ideologi eller konstnärlig dogm till skillnad från många av hans vänner och kollegor. Det var en kompromisslöshet som krävde uppoffringar, främst en utebliven karriär under modernismens "heroiska period". Istället spelade han schack, pysslade med småsaker och filade på sitt postuma rykte (rumsinstallationen Etat donnés) obekymrad över om han var i takt med tiden eller inte. Allt detta gör honom unik - i grunden obestämbar.

Stockholm 2003-07-28 © Johan Lundh

Kort om Johan Lundh: Född 1980 i Nyköping. Går första året på Konstfack, institutionen för konst. Har dessförinnan gått på Grafikskolan i Stockholm samt läst filosofi i Linköping.

www.toutfait.com. The Marcel Duchamp Studies Online Journal

Tillbaka till startsidan för omkonst