Insänt till www.omkonst.com:
Från kommersiell till businesskonstnär
Johan Lundh skriver om Andy Warhol
Text: Johan Lundh

”Jag älskar Amerika och det finns en del skäl till det. Mina tavlor är symboliska utsagor om de grälla och opersonliga varor och de utpyntade materialistiska objekt som dagens Amerika bygger på. De är en projektion av allt det som kan köpas och säljas: praktiska men förgängliga symboler som håller igång oss.” (Andy Warhol)

I år är det 16 år sedan Andy Warhol dog i sviterna av en galloperation 59 år gammal (1928 - 1987). Han anses idag tillhöra 1900-talets mest inflytelserika konstnärer och kulturpersonligheter. Andy Warhol var som ingen annan en konstnär av sin egen tid, samtidigt som han själv var högst delaktig i att skapa bilden av den tidsanda som han gestaltade. Han menade att världen aldrig blir densamma för den som börjar betrakta den som ett popkonstverk. Warhol var inget geni, ingen visionär, han var en entreprenör som suveränt använde alla tillgängliga medel för att sprida sitt namn, sin konst men han hade inget annat slutmål än att bli rik och berömd.

Trots att ingen skulle behöva tvivla på vikten av Warhols omfattande gärning finns det fortfarande en rad efterhängsna och felaktiga föreställningar, både i och utanför konstvärlden, om honom och betydelsen av hans verk. En av dessa går i korthet ut på att Warhol skulle vara en dålig konstnär eftersom han sökte berömmelse och pengar snarare än konstnärliga landvinningar. Man tycker sig i Warhol se en karriärist, en reklammakare som nästlat sig in i konstvärlden men oförmögen att göra "stor konst". Tolkar man Warhols konst på detta sätt kommer man med stor sannolikhet att missa ett av 1900-talets absolut mest betydelsefulla konstnärskap. Det som gör Warhol och många av popkonstnärerna så intressanta är att de bryter med nedärvda föreställningar om konstnärsrollen och sättet att framställa konst. De hade förstått att i en värld där allting flyter och är underkastat utbytbarhetens logik är det inte längre meningsfullt att försöka upprätthålla några hierarkier vare sig inom konsten eller mellan konsten och samhället. Ingenting har ett värde i sig självt utan det koncipieras i utbytesakten, precis som pengars värde sen guldmyntfotens avskaffande kring sekelskiftet 1900.

Att många i mitten av 1960-talet inte förstod vad Warhol gjorde är kanske inte att förvånas över. Modernismen var alltjämt stark och det popkonstnärerna gjorde var fortfarande svårt att tolka och värdera. Underligare är att man än idag kan få läsa samma kritik som framfördes på 1960-70-talen trots att vi lever i en tid med ett helt annat konstbegrepp, det institutionella, där allting kan vara konst. Kanske beror motviljan på att man vägrar acceptera att konst inte är en djup, universellt giltig och i grund och botten mystisk aktivitet utan ett fenomen, i och för sig intressant, spännande och viktig, men likväl en social konstruktion befriad från dess metafysiska och universalistiska anspråk.

Att Warhol utgick med den slutgiltiga segern både över sina antagonister och konstetablissemanget vet vi. Idag betalar samlare brant stigande priser för hans verk och retrospektiva utställningar visas på världens alla konstmuseer. Till detta kommer en aldrig sinande flod av nya böcker, dokumentärer, TV-program, tidskrifter o.s.v. Bara det senaste året har marknaden dränkts av en uppsjö av hans ikoniska bilder på alltifrån kläder, väskor och smycken till lakan och tapeter. Orsakerna till varför intresset för Warhol är så stort nu är svåra att utröna. Tvivelsutan har det en viss betydelse att han är död vilket gör det möjligt att bedöma hans enorma produktion i sin helhet. En annan orsak som hänger intimt samman med den första är de astronomiska summor hans konst betingat på de stora auktionsfirmorna de senaste åren. En annan orsak är att hans inflytande på såväl yngre som äldre kollegor är större än på mycket länge vilket är tydligt på de för konstvärlden så betydelsefulla biennalerna. Många är de som i honom har sett en mentor genom sitt sätt att hänsynslöst och utan åtskillnad använda sig av allt och på detta sätt blotta värdehierarkiernas ihålighet. Genom sitt tillsynes reservationslösa bekräftande av det amerikanska konsumtionssamhället avslöjade han dess inneboende logik. Warhol var ingen revolutionär men han var en av de konstnärer som bidrog till konstens paradigmskifte. I och med Warhol imploderar det modernistiska konstbegreppet och dess anspråk på autonomi och estetik. Han bildar därmed också slutpunkten på den process som Marcel Duchamp inleder med införandet av sin första "readymade" 1913. Det ter sig därför helt i sin ordning att hans förment unika konst idag värderas till miljontals dollar samtidigt som reproduktioner av samma verk finns på de mest triviala vardagsföremål. Betraktat så förefaller hans egna ord närmast profetiska: Jag började som kommersiell konstnär och jag vill sluta som business-konstnär.

Stockholm 2003-06-26 © Johan Lundh

Litteratur:
Andy Warhol Retrospective MoMa New York 1989/Centre Georges Pompidou 1990, (utställningskatalog).
Warhol, Andy, Hackett, Pat, Radziewics, John, Popism The Warhol '60s (Harcourt, USA, 1990).
Honnef, Klaus, Andy Warhol (Köln, 2001), Sv. övers. Birgit Schulten (2001).

Tillbaka till startsidan för omkonst