www.omkonst.com anmäler:
Tema seendet:
Lära sig se - Tecken för äventyr
Text: Björn Melin

För att uppleva konst räcker det inte med att man ställer sig framför ett konstverk och öppnar ögonen och tro att man skall bli berörd. Att så att säga bara titta rakt ut är en fysisk process, men att SE och uppfatta vad som sker i det man ser är ett psykiskt förlopp. Att SE konst kräver en aktivitet i seendet, känslan, uppfattningen.

Till exempel att se något som något. Ett enkelt exempel: om man ser på denna runda figur med två prickar, ö , så kan man påstå att det är en bokstav, ett tecken för ett ljud. Men det är inte svårt att se rundeln som en stor gapande mun med prickarna som ögon. Ser jag tecknet som en bokstav så håller sig linjerna/formerna stilla på ytan. Men i och med att jag ser tecknet som mun och ögon spritter formen till och får ett helt annat liv. När jag ser den gapande munnen förvandlas rundelns linje - den tycks tänjas och sträckas i mungiporna och det blir ett visst rumsligt avstånd ifrån läpparna in till ögonen.
Jag behöver inte ändra något i formens yttre för att förändra den och ge liv. Det räcker helt enkelt med att jag förändrar synsätt på figurationen – och den förvandlas ifrån en stilla bokstav till ett agerande ansikte.

På detta sätt är det ofta med konstbilder. Bilder som tycks livlösa och obegripliga kan man kanske levandegöra genom att ändra synsätt. Konstens former får liv genom betraktarens medverkan. Man kan träna upp sitt seende och uppfattning så att konstbilder blir ett mycket levande och spännande äventyr.

Publicerad på Omkonst 2003-10-27 © Björn Melin

Tillbaka till startsidan för omkonst