www.omkonst.com:
På tröskeln mellan två världar
OM MORANDIS KYRKOBYGGE
Text: Martin Sjöberg

"Stlleben", 25 x 35 cm, olja på duk, 1957 © Giorgio Morandi

Vad föreställer denna målning av Giorgio Morandi? Du svarar förmodligen genom att räkna upp föremålen: Några flaskor, en burk, en kanna med handtag osv. Jag tror att de flesta av oss accepterar detta svar som rimligt. Men tänk er nu att vi förflyttar samma fråga ett steg in i bilden: Vad föreställer dessa flaskor? Kanske tycks denna fråga absurd. Flaskan är väl en flaska, punkt slut? Ordet ”föreställa” har anknytning till teatern precis som uttrycket ”spela roll” Båda handlar om språket: hur någonting betecknar eller betyder något helt annat (t.ex. kan några oljefärgsfläckar i en bild betyda en flaska) Vardagsuttrycket ”det spelar ingen roll” visar tydligt vilken stark förbindelse det finns mellan rollspel och mening/betydelse.

Skådespelaren föreställer en annan person än sig själv, han/hon spelar en roll. På samma sätt kan vi tänka oss att en flaska kan spela olika roller i olika sammanhang. I ett holländskt 1600-tals stilleben kan den spela rollen av att åskådliggöra förgänglighet genom att ligga vält så att vinet (likt tiden) runnit ut. I en målning av Matisse kan flaskan spela rollen av att bara ge plats för en färgaccent . I vinkällaren spelar flaskan förmodligen rollen att utgöra förvaringskärl för dryck, medan den hos samlaren kan spela rollen att vara dekorativ uppställd i en hylla.
Hos Morandi tror jag personligen att ingen av dessa roller är relevanta. I denna text ska jag pröva att se Morandis stillebenuppställning som en lek med några burkar och flaskor vilka likt byggklossar får spela rollen av en kyrka.

En beskrivning av bildkompositionen
med hjälp av begreppen ”Interiör” och ”Exteriör”

Morandi samlar sina föremål i en tät grupp. Runtomkring dem finns stora rena ytor. Blicken är fri att upptäcka exteriören, precis som när vi går runt en kyrka. Mellan Flaskorna i mitten finns en öppning in mot ett litet rum. Som åskådare lockas vår blick att träda in där och ta plats mitt inne i föremålsgruppen. Vi har då upptäckt interiören, precis som när vi går in genom en kyrkport Som stöd för ett arkitektoniskt synsätt på bilden skulle vi kunna pröva att påvisa några fakta kring hur bildytan är disponerad. Vi utgår då från de två stora flaskorna. De delar likt två massiva väggar upp bilden i ett ”utanför” och ett ”innanför”.

Exteriör (Området utanför de två flaskorna)

Ytorna i denna del av bilden är mycket få. De är stora och domineras helt av horisontella och vertikala riktningar. Färgskalan ligger i grått.

Tolkning:
Nämnda ytor motsvarar himmel och mark i det öppna landskapet
Vandrar vi runt i dessa ytor finns det inga detaljer att upptäcka förutom spåren av penseln vilket gör att det nyfikna ögat lockas in mot föremålsgruppens ytterkontur.
I ytterkonturen finns två händelserika områden: I golvnivå inskjuten mellan de två flaskorna ser vi en liten rektangulär yta som liknar en entré.
I taknivå ser vi hur vissa föremål avslutas på lite olika höjd (vilket ger en känsla av öppning och höjdsträvan) medan andra smälter exakt in i varandras kontur (vilket skapar en känsla av byggnadsteknisk enhet och slutenhet)

Interiör (Området innanför de två flaskorna)

I denna del av bilden finns många små ”bild-pusselbitar”. Det rör sig om ytor med olika slags former som: ovaler, rektanglar, trianglar och bågar. Här återfinns också bildens starkaste, mest mättade färger: blått och gult.

Tolkning:
Rikedomen av olika slags former, formstorlekar och färger i denna del av bilden skapar rörelse, rytm och livfullhet. Kring den vita flaskans hals finns en ”uppåtström” av rörelse. Där tilltar färgstyrkan och där får formerna svagt kurviga kanter. Denna övre del av interiören ger uppställningen en sällsam lyftkraft.

Bilden gestaltar mötet mellan en inre och en yttre värld

Jag påstår inte att Morandis målning föreställer en kyrka, däremot menar jag att den har stora likheter med de huvuddrag som utmärker en kyrka. Man skulle kunna säga att stillebenuppställningen han målat fungerar som en liten kyrka. Den påstår genom sin komposition att världen som finns därinne är av ett helt annat slag än världen därutanför.

Ser vi på en kyrkobyggnad så är det interiörens olikhet i jämförelse med världen utanför som uttrycker skillnaden mellan himmel och jord. Höga takvalv, utsmyckningar, målade glasfönster etc. gör interiören till en egen skimrande värld.

På samma sätt har Morandi mellan två flaskor lyckats stänga in och förvara en liten skimrande färg och formvärld . Observera att inte ett enda spår av denna magiska värld är synligt utanför de två flaskornas konturer. Om Morandi ex. hade låtit den gulaktiga burken titta fram till vänster om den gråvita flaskan så hade bilden varit totalt förändrad.

Betyder detta att Morandis målning uttrycker ”andlighet”?

Jag tror att det är viktigt att understryka att Morandis måleri, trots användandet av föreställande element, är väldigt abstrakt till sin karaktär.
I denna bild visar han på mötet mellan en rik, omsluten och skyddad inre värld och en öppen, ljusfylld men ganska tom yttre värld.
Man kan se bilden som en visuell gestaltning av det allmänna förhållandet mellan en inre värld som likt en ask i asken finns infogad i en yttre värld.
Våra associationer fyller denna abstraktion med varierande innehåll:

I en halsbrytande kullerbytta skulle man t.ex. kunna vända på allt och betrakta uppställningen som ett fotografi av en familj. Föremålen blir då personer. Fortfarande gäller alla observationer vi gjort av Morandis sätt att komponera, att spela ut interiör mot exteriör, men tolkningen leder nu till en annan, men förmodligen lika rimlig associationsvärld.

På tröskeln mellan två världar

Mellan de två världar som beskrivits här finns det en passage, en liten öppning där man kan stiga in. Morandis målning har en port precis som varje kyrka.
När man är mitt i den porten är båda världarna närvarande. I vardagen passerar man ofta trösklar mellan olika rum (både bokstavligen och bildligt) utan att reflektera över gränsens betydelse. Morandi stannar upp på trösklar och känner av övergångar. Det kan vara möten mellan olika rum som i denna bild eller helt enkelt mötet mellan ett abstrakt tvådimensionellt synsätt och ett tredimensionellt i andra bilder.
Vid dessa gränser och passager finns ett ”luftdrag” som alltid när dörrar öppnas. Där finner Morandi friheten och livsluften för sitt måleri.

Stockholm 2002-09-19 © Martin Sjöberg

Tillbaka till startsidan för omkonst