www.omkonst.com anmäler:
Bokbindarens gömda historia
Katarina Norling, Olle Olsson-huset, Solna, 25/10– 23/11, 2003
Text: Susanna Slöör

Olle-Olsson husets utställningsrum fyller en viktig funktion i Stockholms konstliv. Här finns en scen som tillåter inte minst konstnärer som arbetar med skulptur och objekt infogade i samklang med rummet att arbeta lågmält, intimare och i mindre skala. Katarina Norling har väl tagit till vara denna möjlighet, det visar hennes pågående utställning.

"De röda fälten där jag söker efter dig" © Katarina Norling

Rivna tygremsor som fixerats med gips eller plast är lindade runt en stav horisontellt uppsatt på väggen. Utifrån denna knyts en historia ihop med hjälp av andra balklänningsglittrande tygband till ett nät som faller ned och sträcker sig ut över golvet. Tygremsornas kraftfulla färger och gnistrande uttryck har på sina ställen korrigerats med påmålad färg och underställts verkets helhetsintryck. Den omsorgsfullt utformade kompositionen fullkomnas av rummets ljussättning och skimrande skuggspel, vars kedjesång återkastar tygbandens och knutarnas berättelse mot väggen. ”De röda fälten där jag söker efter dig” är titeln på verket. Den klingar ljudlöst i förstone mot mina tankar.

I det inre gallerirummet finns ett av konstnärens blad med rinnande färg uppsatt. Spalter av färg som härmar textlöpor på en tidningssida. Korrekturläsarens sett att se på de ovalda orden som strömmar genom sinnet under sökandet efter de formella missljuden. Tanken väcker barnets analfabetiska värld till liv. Den dunkla värld av myllrande krumelurer, strängt ordnade på bok- och tidningssidor, som så märkligt slukar de vuxnas uppmärksamhet. Kvar blir strukturen, formen och färgerna som formgivaren, typografen, och bokbindaren kärleksfullt lagt sin hand vid under århundradenas lopp. Katarina Norlings tygremsor verkar ta vid där de rinnande färgspalterna slutar, de knyts ihop och fortsätter att forma en textlös skildring i det gemensamma minne som vi förlagt utanför kroppen. Ett minne delvis höljt i dunkel för den ännu icke-invigda, men med en visuell struktur som förtrollande sjunger om att budskapet och sammanhangen inte behöver vara dolda för alltid.

Stockholm 2003-11-10 © Susanna Slöör

Länk till Olle Olsson-huset

Tillbaka till startsidan för omkonst