www.omkonst.com anmäler:
Drift med ytterligheter
Mari Rantanen på Galleri Andréhn-Schiptjenko 26/9 – 26/10 2002
Text: Susanna Slöör

Att möta Mari Rantanens måleri är som att under tiondelen av en sekund gå från att stå i kompakt mörker till att befinna sig på en upplyst scen. Det är nästan så att man hör surret från de fiktiva lysrören på väg att tändas upp när man kliver in på Galleri Andréhn-Schiptjenko.

Daniel´s House, akryl © Mari Rantanen 2002

Färgen är högt uppskruvad, intrycket blir intensivt och slösande generöst. Det här ackordet använder man inte hur som helst med trovärdigheten i behåll. Men Mari Rantanen hanterar det mästerligt, precis som en målare som Bonnard. Det känns självklart och inte det minsta överdrivet i deras sammanhang. Den intensiva färgen är exakt avvägd för att uppfylla konstnärernas intentioner.

Man ska inte låta sig nöjas med det konstruktiva draget och ornamenteringen i hennes måleri. Visserligen ger hon konstnären Olle Baertling en hommage och placerar sig själv och honom på 39:e gatan i New York i ett antal ovala mindre målningar på utställningen. Och visst låter hon sig mycket medvetet inspireras av det dekorativa textila hantverket, kvinnors traditionella domän. Hon tvingar samman en pol med sin motpol och utnyttjar ytterligheterna på ett effektivt sätt. Det flödar energi i mellanrummet som uppstår.
Jag uppfattar hennes spel med motsatser som en drift med allvaret i det ”tunga” hard edge-måleriet och en lika stor drift med klyschor om det glättiga, banala och barnsliga. Hon ger sig på och bryter effektivt ned vulgärpolariseringen mellan manligt och kvinnligt. Det som blir kvar är mänskligt och intressant.

De stora målningarna på utställningen ingår i en svit som konstnären kallar ”Public/Private”. Utgångspunkten är kartor över busslinjer och tunnelbanor, kollektivtrafik, i en rad städer som konstnären vistats i och berörts av; Mexico City, St Petersburg,Venedig, Frankfurt och New York. I riktigt stora städer är det ofrånkomligt att inte drabbas av kontrasten mellan sin egen litenhet och stadens kolossala storlek och mångfald. Relationen mellan det offentliga och det privata blir så skruvad som färgen i målningarna vittnar om.
Det höga tonläget skapar ljud som perfekt ackompanjerar den dunkande pulsen innanför tinningarna efter adrenalinskjutsen, som uppstår när man som främling ska orientera sig och förflytta sig på en ny förvirrande och mångfacetterad plats. Där behovet, efter ett par timmar mitt i bruset, är skriande stort efter det egna lilla krypinet och en återhämtningspaus. Återigen pressas ytterligheterna mot varandra (det privata mot det offentliga) och väcker starka känslor och igenkänning hos mig som betraktare.

Close, akryl © Mari Rantanen 2002

Mari Rantanen är suverän i den sammansatta bildsviten ”Close”. Planritningar från typiska New York-lägenheter, där rummen ligger i fil, har hon ställt på högkant och i samma stund förvandlas de till en frapperande trogen exteriörbild av en rad småskrapor och lägre byggnader.
Jag uppskattar även att konstnären låter mig ana många av verkens tillkomsthistoria. Hon döljer inte processen i målningarna. Där finns skönjbara rester kvar av tidigare kompositioner och idéer. Hon blandar hårda kanter som preciserats med hjälp av maskeringar med den egna handens linjeföring. Det må vara en detalj, men en mycket betydelsefull sådan för att skapa liv i bilden. Det hjälper till att balansera en konstruktiv mönsterverkan i bilderna och gör dem personliga.

Stockholm 2002-09-29 © Susanna Slöör

Besök även hemsidan för Galleri Andréhn-Schiptjenko

Tillbaka till startsidan för omkonst