www.omkonst.com anmäler:
Den förenklade friheten
Sonja Larsson på Galerie Aronowitsch 8/11– 7/12, 2003
Text: Susanna Slöör

Sonja Larssons konstnärliga instrument har medvetet strängats med få tangenter. Linjen styrs av förvalda koordinater och ofta hålls de möjliga färgvalen inom ett mycket strängt intervall. Endast vitheterna får leka med varandra.

Utan titel, olja på duk, 181 X 181 cm, 2001 © Sonja Larsson

Sonja Larssons noggranna handlag har mödosamt byggt upp de finurliga arabesker som breder ut sig i flera av målningarna. Oljefärgens olika lager korsar varandra med hjälp av en skikt-på skikt-teknik som troligen medför ett långt väntande för konstnären innan det färdiga resultatet kan nås. Sonja Larsson måste sannolikt i förväg, i tanken, göra de flesta viktiga valen.
Att kunna välja och fatta rimliga beslut är avgörande för människans överlevnad. Vi ställs oupphörligen inför en rad situationer som kräver att vi bestämmer oss. Naturen har lyckligtvis utrustat våra sinnen och bearbetningsförmåga med en mer eller mindre omedveten hjälputrustning för att kunna göra alla dessa val. Normalt sett tas ringa notis om alla de händelser vi stundligen upplever och tar ställning till. För bildkonstnären, seendets filosof och speciella utforskare, är dessa dolda inre processer viktiga föremål för det konstnärliga intresset. Sökandet efter ordning och mönsterigenkänning är en sådan process, ofta fördold under det medvetna. Det konstnärliga spejande efter den ordnande bilden är i detta sammanhang nära besläktat med ornamentiken, musiken och matematiken.

Utan titel (detalj) olja på duk, 181 X 181 cm © Sonja Larsson

Ordningen innehåller fördelar för oss. Den hjälper oss att sortera och snabbt leta i minnet bland erfarenheterna och därmed förenklas beslutskedjan. Sonja Larsson arbetar med regler för förenkling, på ett sätt som gör att hon i ögonblicket tvingas att göra ett på förhand fastställt val. Vad hon vinner är en form av insiktsfull vila och frihet från stundens pockande på ställningstaganden. Den friheten kan sedan användas för improvisationer, den medvetna oordningens sköna konst. Improvisationer och avvikelser som till sin natur är meningslösa om de härstammar ur kaos. Sonja Larssons vunna frihet visar sig inte minst i målningen med det moln av utvidgande eller sammandragande linjer, vars rörelser utgår från ett centrum eller en från i begynnelsen klotformad oändlighet. Rörelserna förstärks även av linjernas blåaktiga variationer som ger målningen en hypnotiskt lockande ton. Decembermörkret och det därmed dominerande gula inomhusljuset förtar en smula av det subtila färgarbetet i Sonja Larssons närmast vita målningar. Man anar dock förmågan hos ett klingande vårljus att avtäcka de måleriska hemligheterna och fullt ut visa Sonja Larssons sparsmakade färglyrik.

Stockholm 2003-12-02 © Susanna Slöör

Tillbaka till startsidan för omkonst