www.omkonst.com anmäler:
Personskugga
Martin Sjöberg, "Personskugga", Dansens Hus foajé, 4/11 - 6/12, 2003
Text: Leif Mattsson

Gallerierna gör ett storartat arbete för bildkonsten genom att skapa mötesplatser i "slutna scenrum". Men det hindrar inte att konsten även har behov av andra typer av scener. På teatrar, dansscener och biografer återfinns en ofta bortglömd exponeringsyta för konst, där besökarna redan ställt in ögat på visuell form. Dansens Hus stora foajé är ett exempel på en sådan yta. Där visas under hösten fem olika utställningar som alla på något sätt knyter an till dans, människa eller rörelse.

Två teckningar ur serien "Personskugga" © Martin Sjöberg

I den nu aktuella utställningen där Martin Sjöberg visar 44 teckningar, utförda i en mycket speciell limteknik, är kopplingen till figur och rum alldeles särskilt tydlig. Han kallar utställningen "Personskugga", vilket väl beskriver bildernas visuella uttryck. Men det är inte skuggorna i sig som intresserar Sjöberg utan de överbryggningar till nya fysiska former som skapas när man väljer att se figurerna som en del av en större form – som en del av sin skugga. I sin "programförklaring" till utställningen skriver Martin Sjöberg: "…teckningarna avbildar inte skuggor, istället härmar de skuggans sätt att skapa bild".

Man kan se figurernas sammansmältning med sin skugga som ett rent optiskt fenomen, och delvis ligger nog en del av fascinationen just där. Men i formernas frusna förvandlingar skapas även ett utrymme för en associativ tankevärld. Likväl som formerna är ögonblicksbilder av en tillfällig skuggkonstellation är de också en evighetsbild av en beräknad mental sammansmältning. En man bär sitt hus fastklistrat på huvudet som en pratbubbla. En annan man har lånat stelheten av sin käpp och böjer sig med svårighet ned för att vidröra den onåbara marken. En tredje bär obekymrat på ett gigantiskt spjälverk, som en komplicerad vinkelhake att mäta sina tankar med.

Tre teckningar ur serien "Personskugga" © Martin Sjöberg

I Wim Wenders film "Himmel över Berlin" går änglarna omkring och lyssnar till människornas drömmar och tankar. Endast barnen kan se änglarna, inför de vuxna människorna förblir de osynliga. I Martin Sjöbergs figurer finns en parallell till denna filmiska bildvärld. Hans gestalter blir i sina förstelnade sammansmältningar till ett slags metaforer för tankarnas fysiska form, en bild för gestalternas drömmar. Isolerade i sitt eget tomrum står de med sin voluminösa tankevärld fördold för den närmaste omgivning, men synlig för oss som betraktare. Deras hemlighet är blottad och därmed öppnas en möjlighet till förståelse.

Naturligtvis kan man även se Sjöbergs tecknade figurer som en sanslös lek med tillfälligheter och slumpen är troligtvis en mycket aktiv medhjälpare i verken. Hans teknik att måla med genomskinlig limlösning som först senare infärgas med pigmentstoff, innehåller en avsevärd del slump. Men det intressanta är dock vad Martin Sjöberg valt att behålla i det slutliga urvalet. Där ges inget utrymme för tillfälligheter, istället känns bilderna väl sammansatta i ett seriellt projekt där konceptet är synligt men aldrig dominant. Sjöbergs teckningar andas konstnärlig leklust men också en poesi bortom bildens konstruktiva arkitektur.

Stockholm 2003-11-10 © Leif Mattsson

Länk till Martin Sjöbergs hemsida "Personskugga"

Länk till Dansens Hus

Tillbaka till startsidan för omkonst