www.omkonst.com:
Tema seendet: Två ögonblick
Text: Kjell Strandqvist

Jag satt en kväll och tittade på ett sportinslag i TV:s nyhetsprogram, mitt intresse för sport är begränsat, men det var något som fångade min uppmärksamhet.

Kolteckning © Kjell Strandqvist

Det var inte själva matchen som fick mig att vakna till, utan golvet, ett nästan oöverskådligt intrikat mönster av röda, gröna, gula och blå linjer. Golvytan var fylld av markeringar i olika skikt ett nätverk i flera nivåer, jag hade svårt att urskilja planen för pågående match. Det spelades en match i ett intensivt tempo där spelarna inte verkade ha några svårigheter att hålla sig till rätt markeringar. Men efter ett ögonblick löste virrvarret upp sig och spelplanen trädde fram, klart och tydligt. Även om jag inte är särskilt intresserad av handboll, visste jag hur en handbollsplan skall se ut. Jag kunde sedan med viss ansträngning räkna till sex sporter inskrivna i golvet.
Jag såg vad jag visste, kännedom fick markeringarna för pågående match att träda fram ur den informationstäta ytan.
Det var märkvärdigt att det, ur det rikt tecknade golvet, var så lätt att få pågående sports markeringar att framträda. Eftersom jag undervisade som professor i teckning på Kungl. Konsthögskolan vid den här tiden, tyckte jag att vad jag sett skulle kunna användas som illustration vid en föreläsning om teckning. Att iaktta och teckna av vad man ser är inget man gör utan vetskap, våra föreställningar föregår blicken.

Blickens beroende av kunskap var tydligen en insikt som också nyttjades av de företag som levererade golv till de kommunala sporthallarna. Jag ringde Kommunförbundet som försåg mig med kopior på de ritningar som låg till grund för markeringarna på golven i de kommunala sporthallarna. Bad en elev färglägga dem och göra en diabild för projektion. Nu visade det sig att han missat några av linjerna i markeringen för ett av spelen, ett misstag med pedagogiskt värde, bilden skulle ju illustrera vetandets betydelse för blicken. I virrvarret av korsande linjer var sportkunskap den faktor som organiserade seendet. Felet som av misstag insmugit sig förstärkte enbart illustrationens effekt.

*

Det var på våren 1997, jag hade utställning hos Galerie Aronowitsch med teckningar och målningar under rubriken "Strukturer-Figurer". Hade under en längre period tecknat rätt intensivt.

På väg till galleriet en eftermiddag mötte jag Lennart Rodhe som hade varit och sett utställningen. Hans första kommentar när vi möttes var "man tecknar inte med händerna man tecknar med ögonen" jag begrep ingenting. Ett uttalande som var typiskt för honom inga omvägar, didaktiskt och osentimentalt. När jag en stund senare på galleriet återgav samtalet för galleristen William Aronowitsch förstod jag lite mer.
Utgångspunkten för mitt tecknande var att med en serie avsiktslösa rörelser skapa en oregerlig härva, ett nystan av möjligheter. För att förvandla det till synes oformliga, gavs linjer nya uppgifter. Ur härvan vaskade jag fram mening och sammanhang, ställde en fot, vred på ett huvud, fick en slö form att skärpa sig. Det var en känslans gestik, som kunde få en volym att vila på ett plan. En arbetsmetod surrealisterna kallade "automatism" och som senare hos de amerikanska målarna benämndes "action painting".

Efter en längre period av intensivt tecknande hade höger hand blivit ganska välsmord, för att slänga lite grus i maskineriet började jag teckna med vänster hand. Det skapade en ny valhänt och lite trevande situation. När vi höll på att hänga utställningen berättade jag för William Aronowitsch om min arbetsprocess, som i sin tur förde saken vidare till Lennart R. vid hans besök av utställningen.

Naturligtvis hade han haft rätt när han vid vårt möte syrligt påpekat att "man tecknar med ögonen inte med händerna". Att teckna är inte främst en fysisk aktivitet utan en emotionell och intellektuell, det är kvaliteten på seendet som avgör. Även om handen utför handlingen, med stift eller kol, sitter känslan för resultatet inte i handen. Det är med blicken man avgör när det är rätt, känns rätt och form får volym, när foten vilar på det imaginära planet. Man tecknar med den uppfattning man bildat sig.

Stockholm 2003-09-21 © Kjell Strandqvist

Tillbaka till startsidan för omkonst