www.omkonst.com anmäler:
Bilder för vårt inre öga
Laris Strunke på Konstakademien, Salarna och Tengbomhallen 1/3 - 6/4 2003
Text: Leif Mattsson

Få har ett så brett tonomfång och ett så kraftfullt uttryck som Laris Strunke bland dagens svenska målare. I de stora formaten och det ständiga flödet av nya bilder utvecklar och finstämmer han sin starka måleriska röst.

"Trappa" 2000, 180 x 210 cm © Laris Strunke

Laris Strunke skapar inte målningar utan bjuder in betraktaren till sin måleriska värld. I vissa bilder dansar formerna omkring på duken, för att i andra rätta sig efter Strunkes strama kompositionsanvisningar. Lägg därtill hans spel mellan tända och släckta färger, vilket rytmiserar färgytorna och skapar märkvärdiga ljusfenomen. Tunga jordfärgspigment kontrasteras mot mer ettriga och intensiva spektralfärger. Det är som om vissa färger brinner inåt medan andra mullrar dovt, som från ett avlägset åskväder.

På utställningen visas främst nyare verk av Laris Strunke, men den redovisar även förtjänstfullt konstnärens utveckling under de senaste decennierna. Här kan man följa spåren över de strama ateljeinteriörena från tidigt åttiotal med dess intrikata ljusspel, till de vibrerande och upplösta ensmärkesmålningarna från nittiotalet och vidare till dagens mer konstruktiva blockmålningar. På ett märkligt sätt ställs de tidigare målningarna i ett förklaringens ljus nu när man sett vad som skulle komma ur dem.

"Berg och murar" 2001 , 366 x 424 cm © Laris Strunke

I dagens målningar återgår Strunke till ytuppdelningen i organiska rektanglar men han pressar numera in färgen i formerna med en sådan kraft och känslighet att de tycks vibrera i sitt eget inre. De är heller inte längre lika beroende av den nerviga och knyckiga konturlinjen, som tidigare var något av Strunkes signum. Formerna klarar sig helt på egen hand och har istället kommit att bli till individer i bilden, ett slags ikoner i ikonen där koncentrationen i bildytan är total. Tydligast är detta i de allra senaste verken där också formaten kommit att expandera till gigantiska proportioner. Målningar på fyra till sex meters längd förekommer i flera fall, vilket gör att man som åskådare totalt omsluts av Strunkes måleriska värld. De strama formerna och de mullrande färgackkorden skapar också en känsla av djupaste allvar, vilken dröjer kvar långt efter det att man lämnat utställningen. Detta är ett fullt utvecklat och moget måleri, där målningarna fortsätter att växa för att bli till bilder för vårt inre öga.

Stockholm 2003-03-02 © Leif Mattsson

Länk till Konstakademien

Tillbaka till startsidan för omkonst