www.omkonst.com:
Mellan närvaro och sken
Samlingsvolym med John Sundkvist artiklar, tidigare publicerade i SVD
Schultz Förlag AB, ISBN 91-87370-3-52
Text: Leif Mattsson

”Målningar är substantiella tecken, fält av energier snarare än betydelser”, skriver John Sundkvist i sin nyutkomna bok ”Mellan närvaro och sken”. Boken består av ett femtiotal artiklar från ett drygt decennium, där flertalet tidigare publicerats i Svenska Dagbladet.

"Utan titel", tusch på papper, 94 X 121,5 cm, 1997 © Hanns Schimansky

John Sundkvists samlingsvolym omfattar ett tidsspann från Tizian, Vermeer, Goya och Manet till nittonhundratalets stora modernister som Giacometti, Malevitj, Pollock och De Kooning. Avslutande artiklar handlar om nu levande och verksamma konstnärer som Louise Bourgeois och Christian Boltanski. I några enstaka fall ger sig Sundkvist även in på mer allmänna resonemang om måleriet och samtidskonstens förutsättningar i ett klimat där den postmoderna dekonstruktionen under ett antal år ifrågasatt och misskrediterat bildens möjligheter till ett personligt tilltal. En styrka i detta fall är att Sundkvist är en fullt verksam konstnär och kan förlita sig till sina egna konstnärliga erfarenheter. Fjärran tycks honom den konstteoretiska polemiken, vilket avspeglas i att han ”nöjer” sig med att se och försöka förstå det han ser, vilket är en nog så kvalificerad uppgift.

”Målningen omsluter inte endast något sett, utan också ett seende”, skriver Sundkvist angående blicken hos Vermeers kvinnogestalter. Vermeer önskar enligt Sundkvist skriva in en blick i målningen och söker således skapa ett aktivt seende riktat från målningen mot dess betraktare. En aktivitet skapas hos figurerna som står bortanför deras egentliga förutsättningar och en paradoxartad fråga ställs; vem betraktar egentligen vem?
I artikel efter artikel tydliggör Sundkvist nya möjliga synsätt på bilden som konstnärligt uttryck. Han blir dock aldrig magistral i sitt uppsåt. Snarare ges läsaren friheten att välja bland flera plausibla tolkningar. Det tidsspann artiklarna omfattar vittnar också om en grundmurad tilltro till konsthistorien som linjär tradition, där sextonhundratalets måleri är lika närvarande som samtidens. Århundradenas filter har ju gjort det lättare för oss att bedöma den äldre konsten utan att störas av dess samtids åsiktspåbud.

Sundkvists språk flyter ledigt och är oftast transparent - det låter tankarna framträda snarare än orden. Att han valt att låta artiklarna illustreras av endast svartvita bilder och ”gått emot illusionen att färgbilder erbjuder direkt tillgång till verken” får man ha förståelse för. Boken är ju inte att betrakta som en konstnärsantologi. Snarare vill den på ett lågmält sätt förmedla en samtida konstnärs tankar om några av de mer intressanta konstnärskapen genom tiderna. Och i vissa fall dessutom ge en högst personlig tolkning, som i artikeln om Hanns Schimansky – en konstnärskollega från Paris. Där blir Sundkvist avslappnat subjektiv och orden rullar fram som pärlor över boksidan.

Stockholm 2003-10-27 © Leif Mattsson