www.omkonst.com anmäler:
Hur låter tystnaden
Åsa Carnelid-Wickman, Nina Nilsson och Kristina Wikström
på Galleri Svenska Bilder 24/4 – 10/5 2003
Text: Leif Mattsson

Ett blont ljus och en rytmisk lekfullhet präglar utställningen på Galleri Svenska Bilder, där tre konstnärinnor från tre olika decennier möts.

"Mummel" , "Vinter" akryl, 2003 © Åsa Carnelid-Wickman

Åsa Carnelid-Wickman (f 1957) använder musiken och ljudet som inspirationskälla till sina akrylmålningar. Tonerna, knastret, skrapet och mumlet får stå modell för bilderna, där de figurativa elementen är bortrensade. Det är ett onomatopoetiskt måleri, fyllt av rytmiska penseldrag, skrapningar och ristningar utförda med snabb hand i den våta akrylfärgen. Bildernas inre vibrato och deras dämpade lyster sätter rummet i en ständigt varierad rörelse. Breda, färgstarka penseldrag pareras med lätta slingor i ljusaste valör. Tillsammans bildar de komplexa mönster mot de monokroma fonderna, vilka tycks beskriva hur tystnaden låter.

"Utan titel" akryl på balsaträ, 37x32 cm, 2003 © Kristina Wikström

Kristina Wikström (f 1964) skapar intrikata pussel av bemålade träbitar, vilka sammanfogas till komplexa ikoner. Hennes måleri är ljust och lätt, med svala pastelltoner som kontrasteras av råare isättningar med bred pensel eller palettkniv. Ofta får färgytorna en opalliknande karaktär genom sitt vitaktiga skimmer. I de små formaten koncentreras uttrycket till ett slags formernas mikrokosmos, där skalan blir ovidkommande. Slump och beräkning varvas. En färgplump står mot en exakt ritad linje och en grovt spacklad yta mot en som är fint fördriven. I sin helhet skapas en lågmäld och ständigt varierad bildvärld.

"Teckningar" © Nina Nilsson

Nina Nilsson (f 1947) förmedlar en ögonblickets enkelhet och närvaro i sina figurativa teckningar, ofta med människor i dans eller rörelse. Hon låter linjeteckningen kontrasteras mot skuggformer som inte alltid följer figurernas kroppar. Detta skapar en rumslighet kring de dansande människorna, som om de bar med sig sitt eget självgenererade rum. Stannar figuren upplöses också det fiktiva rummet. De gula hattarna som dyker upp i flera teckningar hjälper till att skapa rytm och kan möjligen också ses som en hälsning till en av de stora Göteborgsmålarna, Ragnar Sandberg, som så ofta lät huvudprydnader bli till en rytmskapande del i sina bilder.

Stockholm 2003-04-25 © Leif Mattsson

Kort om Kristina Wikström: Född 1964. Verksam i Stockholm. Utställningar i urval: Galleri Händer, Stockholm, 2001 (samling) - Galleri Svenska Bilder, Stockholm 2003

Kort om Nina Nilsson: Född 1947 i Göteborg, där hon är verksam. Utställningar i urval: Konsthallen, Arvika 1992 - Konstepidemin, Göteborg, 1995 - Galleri Du Nord, Borås, 1996 - Galleri öhrström, Göteborg 1998, 2001 - Galleri 54, Göteborg, 1998 - Galleri Svenska Bilder, Stockholm, 1998, 2003

Galleri Svenska Bilder

Tillbaka till startsidan för omkonst