www.omkonst.com anmäler:
Tystnaden - om Luc Tuymans nedskruvade estetik
text: Leif Mattsson
Ceiling 1992 © Lyc Tuymans
Det är svårt att uttala sig om hela Tuymans konstnärskap och det är heller inte min avsikt. Här finns vissa tendenser till anpassning till en internationell galleristandard och i de tidiga teckningarna finner man en klar påverkan av Joseph Beuys. Vidare är några målningar lite väl osjälvständiga i förhållande till de fotografiska förlagorna, men i de senare bilderna finner man en sådan koncentration och briljans att man häpnar. Målningar som i sin avskalning av oväsentligheter och i sin levande penselföring närmast får en att tänka på den sene Morandi.
I målningen ”Ceiling” från 1992 har Tuymans valt att lägga perspektivet på ett hörn i ett rum. Jag associerar till en felriktad kamera på stativ, slumpvist riktad mot något oväsentligt som plötsligt tar form och blir själva huvudmotivet. Vi ser en bit av ett tak, två väggar och karmen på en stol. Rummet är något förskjutet. Färgskalan är mycket dämpad med känsligt frampenslade valörer. Detta är ett stycke målarkoncentration när den är som starkast. Det obetydliga hörnet i rummet är upphöjt till en helig plats. Det är här som tystnaden uppstår.
Silence 1991© Lyc Tuymans
I ”Silence” från 1991 är tystnaden så total, både i titel och i målning att man kommer på sig med att dämpa rösten för att inte väcka det sovande barnet. En relativt stor målning där endast en liten del är bemålad, men med en sådan uttrycksfullhet att alla andra måleriska möjligheter tycks uteslutna. All försköning av barnet skulle förpassa det och målningen till kitsch och tystnaden skulle avklinga. Barnets gula ögonlock blir det naturliga centrum kring vilket hela bildens kraft tycks kretsa. Är detta ett sovande barn, ett sjukt barn, ett barn på lit de parade eller en infantil Buddhafigur. Barnets stängda ögon skapar en osäkerhet som dröjer kvar som ett smärtsamt minne.
”När allt är förlorat kan man börja skapa.” Ett uttalande tillskrivet Alberto Giacometti och som väl täcker den sena modernismens retorik. Men även om uttalandet är tidstypiskt så är det ändå fortfarande gångbart inom viss konst. I Tuymans fall finns ett sådant drag av tystnad som bara uppstår efter en lång och mödosam måleriseans när all ansträngning ”att göra konst” totalt demolerat ens skaparkraft. Kvar är då, i några sällsynta fall ett frö till en målning. Då kan man börja skapa…
Stockholm 2002-08-21 (uppdaterad 2003-05-08) © Leif Mattsson
Lyc Tuymans är född i Belgien 1958 och verksam i Antwerpen. Sedan sena 1980-talet och framförallt tidiga 1990-talet är han en av de internationellt framburna målarna, med ett antal viktiga utställningar bakom sig i Japan, England, Tyskland, Frankrike och USA bl.a. Han har kommit att påverka en generation konstnärer, intresserade av måleri i närheten av foto med mytiska och drömska övertoner. I Sverige kan man nämna både Christian Simonson och Susanne Simonson som delvis påverkade av Tuymans estetik. Men även sådana expressiva målare som Jarl Ingvarsson låter sig ibland inspireras av belgaren.
Tillbaka till startsidan för omkonst |
