Omkonst - Ebba Hammarskiöld, Borås Konstmuseum

www.omkonst.com:
En salt förälskelse
Ebba Hammarskiöld på Borås Konstmuseum 16/10 – 21/11 2004
Text: Susanna Slöör

"Som kommer ur oss, varken ur vad vi vet/ Eller inte vet och ändå fri från frågor,/ Därför att vi ville ha det så,/ Och måste." /(ur dikten "Ting i augusti" av Wallace Stevens)

Det tog lång tid innan jag lyckades få kontakt med målaren Ebba Hammarskiöld för en intervju. Resultatet publicerades förra hösten på Omkonst (läs intervjun). En vidareutveckling av den artikeln utmynnande efter många givande samtal i en text till katalogen som nu ackompanjerar hennes retrospektiva utställning som öppnat på Borås Konstmuseum. Utställningen fortsätter senare till Visby Konstmuseum och Sundsvalls Museum.
Första gången jag såg verk av Ebba Hammarskiöld var på en samlingsutställning på Waldemarsudde 1995 och därefter såg jag henne på Galleri Axlund i Stockholm, där hon sammanlagt ställde ut en handfull gånger från 1986 fram till galleriet lades ned för fyra år sedan.

Ebba Hammarskiöld (f. 1951) är en sparsmakad och eftertänksam målare, som väljer bort de stora formaten med deras inneboende höga röstläge. Hennes måleri är däremot varken särskilt lågmält eller beskedligt. Målningarna tillsammans och var för sig känns alla genomträngande och massivt minnesmättade, så fyllda med målarens koncentrerade kraft. Det femtiotal målningar som den aktuella utställningen rymmer samtalar likt gamla vänner som nu träffas efter många år. De äldre hälsar nyfiket på de nya bekantskaper som tillförts kretsen under de senaste fem åren. Här samsas dock högst självständiga personligheter. Att vila på gamla lagrar eller spela med säkra kort är något som målaren i fråga avskyr, bilden måste ges sitt eget värde med för den unika medel. Hur åstadkommer hon det sällsamma allvar och den djuplodande lek som varje målning utstrålar?

Den franske filosofen Maurice Merleau-Ponty skriver*: "Seendet […] är det medel jag har fått för att vara frånvarande från mig själv, att inifrån bevista Varats klyvning vid vars slutpunkt blott jag sluter mig kring mig själv." Under Ebbas och mina samtal talade vi om "förbipassageraren" den främmande del i oss själva som man möter under målandet, som svarar och när mottagaren är känslig nog leder arbetet vidare. Ebbas och "förbipassagerarens" möten bebor varje kvadratmillimeter i hennes målningar. Deras samtal präglas av en rak öppenhet och kompromisslöshet som inte accepterar minsta outredd detalj i målningen. Jag tror att det bidrar till att skänka målningarna deras magnetiskt meditativa utstrålning. Merleau-Ponty fortsätter: "Genom seendet rör målaren vid båda ytterligheterna. I det synligas urminnes botten har någonting rört sig, tänts upp, som genombävar hans kropp och allt han målar är ett svar på denna eggelse."

Katalogtexten avslutas med följande ord av Ebba: "Jag vill att det ska finnas i mig, inne i min kropp, inte därborta någon annanstans. När allt är där det ska vara så är känslan leende och len, bråddjup och vilken färg som helst. Jag är tillsammans med mig själv och håller mig i handen. Hisnande hemligheter som jag så gärna vill ge till somliga människor. Jag bjuder in till en salt förälskelse."

*Valda essäer bland andra "ögat och anden" av Maurice Merleau-Ponty finns nu i en utmärkt svensk översättning av Anna Petronella Fredlund. "Lovtal till filosofin: essäer i urval" (Brutus östlings bokförlag, 2004).

Borås Konstmuseum | Omkonst startsida