- Jag tappade kontakten med mina generationskamrater 1942. Jag hamnade på sanatorium, sedan flyttade jag till Danmark, gick till sjöss, bodde i England och Frankrike. Lars Nygren har räknat ut att jag har bott 8 år utomlands. Det känns märkligt eftersom jag tycker att jag alltid varit här. Torsten Renqvist slår ut med händerna i en gest som visar på omgivningarna runt hemmet i Kummelnäs, i Nacka utanför Stockholm.
- Det är viktigt det där, för det betydde att jag inte tog del av tidsandan. Jag tänkte att jag var dummare och mindre bevandrad eftersom jag inte hade något förhållande till det moderna, till kubismen och allt det där andra. Jag trodde det på fullt allvar, men tittar man på det nu efteråt så är det nog ganska dödfödda projekt. I stället hade jag den övermaga ambitionen att göra något som skulle fungera varsomhelst, som skulle kunna säga något likaväl till en kines som en amerikan, eller en egyptier.
- Och den "Lilla människan"?
- Det där hittade ju Elisabeth på Argo på. Men det är bra. Flera av mina bästa grejer handlar ju om utsatta människor på något sätt. Som Fågelskrämman där, eller Utflyktsbåten.
Torsten pekar med pipan mot två skulpturer i köksfönstret. Fågelskrämman är ett resultat av besök i kommunisttidens Polen, där fågelskrämmor användes för att häckla regimpolitikerna, inte för att skrämma fåglar. Något fågelskrämmor inte duger till. Utflyktsbåten, med vattnets vågor i borden, är en bräcklig farkost som kontrasterar mot besättningens entusiasm. Båten rör sig kraftfullt framåt, trots allt.
- Det där var Anna-Lenas (dotterns) idé. Hon tjatade i två år på att jag skulle göra en båt, som leksak. Och det var hon som bestämde att det som måste finnas med var en brödbit, som proviant, en flaska vin, och en boll så klart. 'Renqvist has drawn heavily upon childrens art', stod det i en brittisk tidskrift vid ett tillfälle.
- Du ska läsa "Om det radikala i konsten". Den finns i "Brottstycken", och beskriver tydligt vad jag menar.
"Jag menar alltså", står det i boken, "att det numera finns en radikalismens prototyp, en mall som skapats på de heroiska generationerna i början av seklet […] Ny konst är i nutida språkbruk detsamma som radikal konst […] Men det har i vår tid skett en betydelseförskjutning av ordet radikal. Det betyder nu närmast 'det som bär framtiden i sitt sköte', den konst som segrar"…"Myten säger att den radikale är den ende konstnären. Eftersom radikalitet innebär 'att gå ännu längre' måste konstnären, om han vill tillhöra 'vår tids människa' ytterligare tillspetsa tidigare generationers meningar. Han måste alltså överbjuda själva myten. Och detta är som att färdas in mot botten av en strut"
Radikal eller originell. Bägge är ord som hänvisar till ett ursprung, en rot, men som kommit att bli en till intet förpliktigande "förnyelse", eller något slappt "annorlunda". Det som en gång var överraskande variationer i förhållande till en historia har skurits av från sina rötter och blivit en önskan att urskilja sig i en värld som aldrig varit mer slaviskt underkastad modet. "Förnyelse" har blivit högsta estetiska betyg, och konstnären dömer sig själv till ständiga påhitt i ett universum som tömts på referenspunkter. Verken blir utbytbara. De ser – i all sin vilja till särskildhet – likadana ut. Torsten citerar Albert Camus: "Denna tid som kallar sig den mest revolterande av alla har ingenting annat än olika former av rättrogenhet att bjuda på".
- Berätta om plattan med händerna.
- Jag blev arg när jag såg krigskyrkogården efter slaget vid Verdun under första världskriget. Det var 1967 och vi bilade genom Europa. Arkitekten hade förvrängt perspektivet så att det skulle se ut som om fler hade stupat än som var fallet. Jag såg det som en skymf mot pojkarna som hade mist livet. Så jag gjorde de där händerna som jag kallade "Verdun, Antiprojekt till en krigskyrkogård". Det är min första skulptur.
- Och Ballongkorgen? För mig är André en omedelbar association.
- Jo, Jag har ju varit mycket däruppe i Ishavet, och jag tänker mig att även André var övertygad om att expeditionen var ett självmordsuppdrag. Men han hade ju fått så många att ställa upp med pengar, och skapat så mycket intresse så han kunde inte dra sig tillbaka. Det finns något obestämt över den skulpturen. Man vet inte om korgen är på väg att lyfta eller om den är på väg mot en katastrof. Den är gjord med tanke på vad jag kallar "avlägset seende". När man ser något på långt håll får det en annorlunda form. Ett fågelsträck, till exempel, är inte en mängd likadana fåglar i formation, utan har sin egen form. Det fungerar likadant om man ser det avlägsna genom en kikare. Det var så jag upptäckte det, och jag tror jag är ganska ensam om den upptäckten.
- Är det samma idé som med "Avlägsen fågel", som inte finns med här, och som med "Lommarna".
- Jo, det är samma tanke. Lommarna såg jag i Norrland. Det är ovanligt att lommar flyger tillsammans, men den här gången flög de så, och jag gjorde dem som de var.
Uppe i Torstens stuga i Sandsjärv, vid polcirkeln, sitter en affisch av en grottmålning av en tjur, från Lascaux i Frankrike. Målningen gjordes för 20 000 år sedan. För ett par år sedan hittades en aningen äldre skulptur i en tysk grotta. Den föreställer en fågel, inte helt olik en av de mänskligt vilsna änderna i "Fågelcirkus". Jag visar en bild av den för Torsten, som utbrister: "Den där är bra. Vem har gjort den?" Jag visar den också för författaren Kate Larsson, vän i familjen, som säger: "Den där känner jag inte igen. Är det Torsten som har gjort den?"
Torsten Renqvist, i samtal med Anders Forsberg, Kummelnäs, hösten 2005
Stockholm 2005-12-01 © Anders Forsberg
Läs även recensionen av Torsten Renqvists utställning på Galleri Argo >>
Galleri Argo | Till Omkonsts startsida |
