| |
 |
| |
|
|
| [2006-10-11] |
|
|
Kristina Stark. Linjen som rytmisk figurskapare och inneslutande faktor är ett återkommande inslag i Kristina Starks verk. Stundtals får den verka i stilla solitär gråhet, i andra fall i virvlande samverkan med bildelement med högre koloristisk densitet.
En kompositionellt avgörande ingrediens är pauseringen. Här tycks den lika viktig som någonsin de figurativa delarna. Bildstukturen bygger således på motriktade poler, där de tomma ytorna skapar andrum åt det myllrande linjespelet, och där berättelserna tillfälligtvis hejdas av abstraktionernas ytbeskrivningar.
Kristina Starks verk, med inslag av både teckning och målning, tycks heller inte slutligt avgränsade. Till exempel lät hon på Konsthögskolans vårutställning 2005 teckningarnas linjespel breda ut sig på de omgivande vita väggarna.
Hemsidan är logiskt uppbyggd och lättnavigerad med ett fyrtiotal bilder på både teckningar och installationer.
Länk tilll Kristina Starks hemsida>> |
|
 
|
| |
|
|
|
| |
|
|
| [2006-09-13] |
|
|
Fredrik Sundqvists målningar har bitvis en sådan skörhet att de tycks förångas av själva betraktandet. Människor, med frånvända ansikten vandrar med oklart uppsåt i drömlika scenarier. Hemmafruar i förkläden, barn med hängselbyxor och småfåglar på lit de parade, förankrar bilderna i en svunnen tid. Barndomens evighetslånga dagar och minnenas föränderliga rumslighet, sätter sin tydliga prägel.
Färgskalan är återhållen och ger bilderna ett slitet uttryck, som om själva tiden blekt och patinerat deras ytor. Endast någon enstaka ballong eller leksaksryttare får klangfullt företräde.
Fredrik Sundqvists hemsida är ren och enkel, och navigeringen är logisk. Bilderna presenteras utan dateringar, vilket öppnar för spekulationer om tidsföljden. Antalet är sådant att man längtar efter fler verk, även om man nog bör respektera det exklusiva urvalet.
Länk till Fredrik Sundqvists hemsida>>
|
|
 
|
| |
|
|
|
| [2006-05-31] |
|
|
SIMKA är namnet på Simon Häggbloms och Karin Linds konstnärliga projekt, så som det presenteras på deras gemensamma hemsida. Åtskilliga exempel ges på de rums- och landskapsinstallationer de arbetat med under de senaste åren, tillsammans och individuellt.
De konstnärliga uttrycken spänner över allt från trädgårdsarkitektur, klassisk skulptur och textila installationer, till tekniskt avancerade inslag som förprogammerade gräsklippare.
Visst påminner det bitvis om Land Art, så som den formade sig under sextiotalet, men utan de metafysiska övertonerna. SIMKA:s installationer är mer direkta och visuellt syftande, med en stark formkänsla även i de små detaljerna. Här finns en grundmurad kunskap om det konstnärliga hantverket, och en välbalanserad avvägning mellan koncept och verk.
Hemsidan är inbjudande med en mängd bilder att upptäcka via det intrikata navigationssystemet. Den tekniska nyfikenhet som avspeglar sig i installationerna återfinns logiskt nog även på hemsidan.
Länk till SIMKA:s hemsida>> |
|
 
|
| |
|
|
|
| [2006-04-19] |
|
|
Thomas Edetun arbetar med ikonografisk bildsampling. Han sammanfogar naturromantiska element, skruvade idolporträtt, abstrakta färgfragment, husdelar samt bilder på fåglar och insekter, för att bara nämna några ingredienser. Ofta dyker överraskande textfragment upp, som för att ytterligare försvåra alltför linjära eller lättvindiga uttolkningar. Några collage i teknisk mening är det dock inte frågan om; alla de olika fragmenten är tydligt inmålade i bilderna.
Man anar hos Edetun en djupt förankrad kärlek till måleriet som sådant, och särskilt till 1800-talsmåleriet. Referenserna är många, både till Düsseldorfskolan och till valörmålare som Corot och Hill. Men fascinationen över det äldre måleriet tillåts aldrig skymma bildernas samtida karaktär. Det fragmentariska berättandet och den subversiva humorn motverkar all form av överdriven målarromantik.
Hemsidan är föredömligt enkel - här är det bilderna som talar. Ett femtiotal verk presenteras liksom några projekt och utsmyckningsuppdrag.
Länk till Thomas Edetuns hemsida>> |
|
|
| |
|
|
|
| [2006-03-06] |
|
|
Klara Kristalovas verk är ofta sammansatta av arketypiska metaforer för människans olika sinnestillstånd. I skulpturen "Vårgråt" flödar vårens växtlighet som tårar ur kvinnans ögon och i "Sensommarsystrar" täcker sommarens fjärilar anletsdragen hos de båda systrarna.
Det stillsamma och återhållsamma tilltalet, ofta med en befriande humoristisk underton, låter betraktaren själv sätta nivån för deltagandet. Om verken ges tid erbjuds både en känslobeskrivande bildvärld och en distanserad självironi. Som ett reningsbad för tanken är Klara Kristalovas bilder, ofta hållna i en meditativt lågmäld ton.
Hemsidan är föredömligt lättmanövrerad. Inom en komprimerad yta kan man se avbildningar av ett fyrtiotal skulpturer och teckningar, ett tiotal offentliga verk och några filmklipp. Tillräckligt för att skapa sig en fullgod bild av Klara Kristalovas konstnärskap.
Länk till Klara Kristalovas hemsida>> |
|
  |
| |
|
|
|
| [2006-02-06] |
|
|
Lina Selander arbetar med video- och ljusprojektioner på ett sätt som spelar med och mot rummets fysiska begränsningar. I krocken mellan teknokrati och humanism väljer hon att vara den neutrale presentatören, påtagligt fascinerad av ljusflödenas attraktionskraft. Människor uppträder visserligen återkommande i hennes verk, men fokus ligger snarast på det mänskliga avtrycket. Konfrontationen mellan detta och det projicerade ljuset skapar intressanta polariseringar. Man kan mycket väl läsa in en existentiell problematik i hennes teman, men lika gärna låta sig suggereras av neonfärgernas visuella spel.
Hemsidan är överskådlig, där bilderna placerats i en horisontell sekvens, med popupfönster för de enskilda verken. Man får snart en ungefärlig uppfattning om de konstnärliga intentionerna, även om de små bilderna på hemsidan naturligtvis inte kan ersätta de fullskaliga installationerna.
Länk till Lina Selanders hemsida>> |
|
  |
| |
|
|
|
| [2006-01-10] |
|
|
Anna Strid utforskar formernas förvandlingar och filmens stroboskopartade ljusspel. Man kan säga att hon försöker återskapa filmhistoriens gryning med hjälp av sina roterande trummor med gradvis förändrade former. Dessa märkliga maskiner har klara estetiska nivåer, även om de skulle frikopplas från sina funktioner. Associationerna går till Leonardo da Vincis och Christopher Polhems träkonstruktioner, men även till utställningen "Rörelse i konsten" på Moderna Museet på sextiotalet. Det slamrar och dundrar om maskinerna och i ett retfullt litet titthål kan man se resultatet av oväsendet: ett öra som flaxar, eller en svamp som hoppar.
Anna Strids verk ser jag med njutning och ofta med ett leende på läpparna.
Hemsidan är relativt lättmanövrerad, och utan allför stort besvär finner man bilder av maskinerna och ett antal filmer.
Länk till Anna Strids hemsida>> |
|
  |
| |
|
|
|
| [2006-01-10] |
|
|
Mikael Nilsson har ett raspigt och lite kärvt anslag i sina målningar. Visst anknyter han till en klassisk tradition, men genom kombinerandet av objekt och måleri bryter han även ned de traditionella hierarkierna. Hans bildvärld är medvetet stiliserad, med en stor tilltro till färgens autonomi och de förenklade kompositionernas styrka. Ofta tillåts en enkel tvåklang, av till exempel gulgrönt och gråblått, dominera bilden. Eller så sätts en stark kontrastfärg att verka mot en i övrigt helt monokrom målning. Innehållsmässigt är bilderna ofta suggestivt ödsliga, som om människorna försvunnit och endast efterlämnat sina attribut.
Hemsidan presenterar verken i kronologisk ordning, vilket ger klara möjligheter att se den gradvisa utvecklingen under de tre senaste åren. Navigeringen är enkel och effektiv, och man finner lätt det man söker.
Länk till Mikael Nilssons hemsida>> |
|
 
|
 |
|
|
| Stockholm 2006 © Leif Mattsson |
|
|
|
|
| |
|
|
|
