Frågan om hur jag tänker, vad jag gör i mitt hantverk, hur tanke och kropp tillsammans
gestaltar ett koncept.
I det grafiska arbetet 14 föreställningar/Tango d´Amour från 1998 arbetar/bollar jag med så kallade geometriska figurer men som i min värld är saker, bollar, prickar, pung, fönster,
dörr, hål, brunn, måne, ögon och så vidare och som i idén till det offentliga verket/tävlingen 1998 om Motala ström i Norrköping blir en värld av berättelser, stora och små samtidigt. En lek för ett barn i mig. Tanke och kropp, fantasi och rörelse =
upptäcktsresande var och när som helst.
"14 föreställningar/Tango d´Amour", 1998, akvatint och torrnål © Ann Edholm
Målningen Kaddish från 2008 började med att jag ville gestalta en örfil, känslan,
upplevelsen av en örfil, en kroppslig erfarenhet, den nära berättelsen, min berättelse som är en del av en större, den stora berättelsen, världen. Jag började med att tänka på hur en örfil rör sig, jag tänkte på rörelsen av fram och tillbaka i en ångestattack, tänkte då också på det upprepande nejet, ett nej som upprepas som i bön åter och åter. Imre Kertész
Kaddish för ett ofött barn, Kaddish är en bön, ett fram och tillbaka liksom en örfil slår fram
och tillbaka över kinden. Slag på slag – att måla är att lägga lager på lager, är att gräva
inåt, att minnas, att få minnen synliga, att möta historien.
”Förtätningen innebär att en enda föreställning representerar flera associationskedjor vid
vars skärningspunkt förtätningen är lokaliserad. Denna föreställning är laddad med
summan av de laddningar som härrör från var och en av associationskedjorna.” (Freud)
Kaddish tillhör serien Tungan på ordet liksom Image of the Spot där ljuskäglan slår ner i
det svarta, eller så är det ett hål till helvetet eller en augustimånes obegriplighet i skalan.
"Kaddish", (vä) 2008, 262x232 cm och "Image of the Spot" (hö), 262x232 cm © Ann Edholm
Alla målningarna, 28 stycken i serien Tungan på ordet som målades mellan 2003 - 2011
och Übergang från 2010 är föreställningen av ”Platsen” där du/jag/Musse Pigg blir en och
samma person i rörelsen framför och i berättelsen som aldrig berättas, som bara sätter ut
punctum för det som är bakom tystnaden, det vi inte kan tala om. Där talet blir till ett skrik,
en längtan att se, att förstå, ett ordlöst sug. Bakom tystnaden var också namnet på min
utställning på Galerie Nordenhake i Berlin 2009. En utställning som var viktig för mig och
som just handlar om det som är bakom tystnaden, det som inte går att gestalta men som
finns närvarande efter alla stora traumatiska händelser så som till exempel krig. En
utställning där jag försökte komma närmare den tystnaden som för mig har med platsen
Berlin att göra, mina minnen och min släkts historia på mödernet.
För mig är målningarna subjekt, jag ville att målningen skulle ha samma närvaro som en
annan människa.
” Tecknet är en brottyta som bara öppnar sig i ett annat teckens anlete.” (Barthes)
"Übergang", 2010 © Ann Edholm
Jag arbetar med målning/objekt i rummet, bild/tanken och ord/titel. Skalan 1/1 som bild,
uttryck och utsaga. Målningen – bilden – ordet – människan, ordet skapar ett tredje rum/skulpturalt rum. Modellera med ordet. Genom titeln döper jag och ger ett namn och
förskjuter därmed utsagan till vidare associationer från det kanske första igenkännandet
som måhända i många fall är en projektion av vad man redan vet.
Omvärlden är skrämmande.
Jag vänder på orden.
Orden omvänder världen.
Omvärlden är skrämmande, så
jag vänder på orden.
Målningen som subjekt, som en människa, med många olika minnen och tankar,
mötet skall vara sådant. Att stå framför varandra, inför varandra. Kropp mot kropp, inte
bara en bild av en kropp utan närvarande kropp. Inte en avläsning utan ett möte. Kött mot
kött.
Det var ett aktivt val att arbeta med måleri, att arbeta på en yta, att se ytan som en del av
ett objekt eller en av sidorna av en skulptur, framsidan – att mötet blir frontalt, min framsida
mot målningens framsida. Ansikte mot ansikte.
Målningens baksida, viktigt för mig att vara medveten om baksidan liksom min egen
baksida som är det enda jag aldrig kan se, bara tänka. Och så de fyra sidor där målandet/görandet visar upp sig. Målningen som skulptur, som objekt.
Avståndet och rörelsen är också en del av målningen, rörelsen att gå fram, gå från bild in i
målandet och färgens massa, vi rör oss framför målningen och böjer oss för att se sidorna,
vi ser färgens olika lager, minnen av tid och arbete. Sedan backa från målningen och på ett större avstånd ser vi bilden igen.
Rummet och ordet en del av målningen.
Bild–språk–ord
Målning
målandet– görandet att gräva sig
inåt
ordet blir kött, blir objekt (och tog sin boning i oss.) – är då subjekt och blir objekt.
Språk
Ord – bild – tecken – skala – materia – objekt, kropp – målning
färg uttryck, utsaga
Tanke
Nyköping i november 2012
© Ann Edholm, konstnär |
