Tio år av alternativ konstkritik
Det är med en viss förvåning man kan konstatera att det efter tio års tid fortfarande tycks finnas ett så stort behov av Omkonsts recensionsverksamhet. Det är naturligtvis smickrande, men nättidningen var ju tänkt som ett ganska tidsbegränsat projekt, i väntan på att dagstidningarnas kultursidor skulle återhämta sig efter generationsskiftena på skribentsidan. Vi som startade Omkonst såg det som realistiskt att nättidningens alternativa och utominstitutionella verksamhet endast skulle behöva pågå i några få år, och att kultursidorna därefter åter skulle inta en mer vidsynt och pluralistisk syn på den visuella konsten. Men där visade sig våra prognoser vara alltför positiva.
      För varje år tycks behovet av en alternativ konstkritik snarare öka; vi märker en tydlig önskan till ett vidgat samtal kring den verksamhet som pågår i ateljéer och visas på gallerier – och inte bara den som exponeras på de större konsthallarna och institutionerna. Det var också just på gallerisidan, på det oftast mer intima formatet, som Omkonst fokuserade under de första åren.

Polemik eller ej?
Vår önskan var inte till en början att polemisera emot det vi ansåg vara tveksamt i den samtida konstkritiken. Vi ville varken argumentera emot det vi uppfattade som kulturjournalistisk konformism eller den sorgliga okunskapen hos vissa av våra kritikerkolleger. Vi avsåg snarare att istället peka på alternativ och framhålla de konstnärskap som kommit i skymundan i en delvis fartblind och trendfokuserad tid. Dessutom sökte vi – eftersom vi som yrkesverksamma konstnärer har en annan roll och delvis andra kunskaper – finna nya och annorlunda infallsvinklar för själva konstkritiken.
      Men med åren har även polemiken och ifrågasättandet fått en tydlig plats på Omkonsts sidor. Det är knappast så att vi kastar oss över provokationstårtor eller rondellhundar, det finns det ju ett helt mediekoppel som gör. Däremot granskar vi gärna kritiskt de projekt där pretentionerna inte riktigt ligger i fas med projektens konstnärliga nivåer. Eller de där defaitism, okunnighet eller historielöshet färgat aktuella presentationstexter och utställningsmaterial. Troskyldiga har vi aldrig varit, men vi väljer kanske att ta andra strider än vad tidningarnas kulturredaktioner gör.

Femårsjubileum 2007
Till Omkonsts femårsjubileum ville vi slå ett slag för ”Den goda konstessän” och kunde med stöd av Konstnärsnämnden publicera essäsamlingen ”Om tillståndet i konsten” (Bokförlaget Langenskiöld, 2007). Sjutton skribenter fick där en möjlighet att reflektera över och polemisera kring konsten i samtiden och evigheten. Boken blev mycket läst har vi förstått och är numera relativt svår att få tag på (artiklarna går dock att läsa på Omkonst, sök efter "tillståndet" i vårt arkiv).

Tioårsjubileum 2012
Med hjälp av finansieringen från Stiftelsen Längmanska kulturfonden, som vi härmed sänder en tacksamhetens tanke, har vi till tioårsjubileet valt en delvis annan strategi: vi har bjudit in ett antal etablerade konstnärer och kulturskribenter att utifrån sina egna positioner eller professionella verksamheter kåsera kring konsten och konstbegreppet. Varje skribent har tilldelats ett väl avskilt område, en tematik som ligger dem nära och som de känner sig engagerade i.
     Några ämnen som kommer att behandlas i artiklarna är: nätkritikens betydelse, kvalitetsbegreppet inom kritiken, bloggen som alternativ, relationen mellan ikonen och texten, betydelsen av det fria ordet, institutionerna kontra det alternativa tilltalet, konstnärens roll i förhållande till kritikerns.
      Varje vecka under hösten är det tänkt att vi skall publicera någon artikel i jubileumsserien. Och när vi så småningom närmar oss de sista dagarna i detta Omkonsts tionde aktiva år skall de samlade texterna finnas tillgängliga för våra läsare i en som vi hoppas både bitsk och njutbar mix.

Först ut: Olle Granath
Först ut bland våra inbjudna skribenter är Olle Granath – den tidigare chefen för Moderna Museet, Nationalmuseum och ständig sekreterare för Konstakademien. Granath har varit en av Omkonsts flitigaste läsare genom åren och hans text får bli den självklart champagneglashöjande introduktionen. Här får de utrops- och frågetecken många av oss känt inför begreppet ”contemporary” sin språkliga form.

Läs Olle Granaths artikeln>>

Stockholm i oktober 2012
© Leif Mattsson, konstnär, konstkritiker och redaktör för Omkonst