Det är en självklar skillnad mellan textil konst och sådan som placeras bakom glas vad gäller sinnlig närhet och materialitet – ett faktum som blir mycket tydligt vid mötet med Rigmor Grönjords (f. 1938) bildvärld. Grängen, strukturen och garnets horisontella linjerytm är en omistlig del av bildens förmedlade kraft, liksom vävarnas oregelbundna yttre begränsningar. Det textila uttrycket blir i Grönjords fall till ett slags symbios mellan tanke och materia, mellan känsla och substans.

Naturligtvis är det knappast någon slump att Rigmor Grönjord valt att använda sig av det textila uttryckets milda men högst dynamiska potential. Sedan 1963, då hon påbörjade sin utbildning på Konstfack, har hennes bildvärld varit förbluffande konsekvent. Men gradvis har en tydlig renodling tillträtt; ikonografin har alltmer kommit att dra mot ett strukturellt mer sammanhållet formspråk. Återkommande sedan ett antal år tillbaka är det upp-och-nedvända V:et, ett slags gotisk portal, en diagonalitet som står i stark kontrast mot bildernas i övrigt mer rytmiskt ytmarkerade former.

"Den blå trädgården" (under arbete). Foto: Rigmor Grönjord, fotot är beskuret

Mitt i den milt nedtonade och konsekvent traderande presentationen överraskar Rigmor Grönjord plötsligt med ett antal kolteckningsfrottage insprängda i helheten – verk med en tematisk parallellitet med vävarna, men som samtidigt fungerar kontrapunktiskt.
     Dessa frottage "skriker" av samtidighet, av kraft och experimentlusta. Tekniskt sätt är de tidlösa, de skulle kunna ha utförts när som helst under de senaste hundra åren. Ändå utstrålar de daggbemängd morgonluft, ett slags konstnärlig ungdomlighet. Intressant är också det diametrala i själva tillkomsten jämfört med vävarna. I ena fallet månader av arbete framför vävstolen, i andra fallet enbart minuter av frotterande med papperet tryckt mot trästycket. Ändå finns där en slående överensstämmelse i komplexitet och konstnärligt uttryck.

Visst kan man se Rigmor Grönjords presentation på Waldemarsudde som en summering, som en retrospektiv tillbakablick. Och här finns också många centrala verk som inlånats från diverse offentliga institutioner, bland annat från Sveriges Riksdag. Men man kan också välja att se den som en mitt-i-verksamheten-utställning, som ett preliminärt bokslut inför kommande göranden och åtaganden. Det är så jag väljer att se den: som ett avstamp inför konstens morgondag.

Stockholm 2014-04-23 © Leif Mattsson