En orättvis bild
Konsthögskolorna kräver ansökningshandlingar, sedan ett tiotal år, i form av reproduktioner av den sökandes arbetsmaterial. Att avgöra vem som är lämpad för fortsatta studier utifrån reproduktioner ter sig synnerligen hasardartat. Intervjuer gör inte saken mycket bättre. För mig framstår förfarandet som ett svek mot de ungdomar som satsat både pengar och ett par års förberedande studier för att nå den högre utbildningen. Jag har sagt det förut. Det är som att nöja sig med baksidestexten istället för att läsa boken.
*
De som arbetar tredimensionellt eller med måleri är hänvisade till att reproducera sina verk, vilket naturligtvis kan skifta i kvalitet. Men det är inte kvaliteten på reproduktionerna som är problemet. Det verkligt orättvisa är att kraven främjar en bestämd typ av arbeten. Inom digital teknik (stillbild – rörlig) kan man inte tala om reproduktioner. Förhållandet ger de som arbetar inom digitala medier en fördel, processen gynnar alltså en grupp av sökande. Att utan arbetsprovernas sinnliga materiella information avgöra hur intelligent estetiska frågeställningar hanteras är dessutom en mycket chansartad uppgift. Tro mig jag vet!
*
För en ung person attraherad och nyfiken på konst och som sysslar med bild, startar ofta utbildningsresan på en förberedande konstskola. Där arbetar man flitigt för att utvecklas och komma vidare, åtskilliga men inte alla har siktet inställt på en konsthögskola. Av de sökande har många ofta studerat två till tre år på förberedande konstskola. Under handledning av konstnärer bedrivs där grundläggande undervisning i traditionella tekniker - teckning, måleri och skulptur. Dessutom ofta med kontinuerliga övningar efter levande modell och fria studier, med syfte att tillägna sig en egen uppfattning. Till det kommer undervisning i bildanalys, komposition och perspektivlära genom praktisk verksamhet samt konstteori och konsthistoria. I utbildningen används gemensam kritik efter en övningsperiod som metod vid öppna genomgångar. Arbetet under ett studieår genererar ett omfattande två- eller tredimensionellt material. Ur denna materia väljer eleven, tillsammans med sina lärare, ut en kollektion för ansökan till konsthögskolan.
*
Denna kollektion måste i efterhand tyvärr reproduceras. Man kan inte annat än förvånas över att förfarandet kunnat få fortgå utan att någon lyft ett finger till de missgynnades försvar. Dessutom påverkar det helt oreflekterat undervisningssituationen på de förberedande konstskolorna.
Stockholm 2015-12-09
© Kjell Strandqvist, em. prof.
Läs Joakim Lagers artikel (från 1/12)>> |
