Dan Wolgers skriver i Omkonst 160309 så här:
”I strid med uppdraget att balansera utbildningsplatser mot efterfrågan skapar utbildningsapparaten ett allt större proletariat av skuldtyngda unga konstnärer som efter upp till 8-10 års utbildning lämnas att i armod hanka sig fram på småjobb under överskådlig framtid – dålig ekonomi, mager kost och dåliga tänder väntar de flesta.”
Vidare påstår han att ”antalet utbildningsplatser på konsthögskolor har ökat de senaste decennierna”.
Jag vet inte varför han sprider dessa gamla fördomar. Men han är långtifrån ensam – konstnärer (rädda för konkurrens?), myndigheter (ivriga att samordna?) och politiker (som har svårt att förstå nyttan av ett konstliv?) framför tyvärr ofta liknande åsikter. Det utbildas för många konstnärer i Sverige, heter det.
Men så ser det helt enkelt inte ut. Det finns sedan lång tid fem högskolor i Sverige som har kandidat- och magisterprogram i Fri konst (Valands i Göteborg, Malmö Konsthögskola, Umeå Konsthögskola samt Konstfack och Kungliga Konsthögskolan, "Mejan", i Stockholm). Dessa har tillsammans cirka 70 årsplatser i sina kandidatprogram varav ungefär 50 utexamineras varje år (varav en del är utländska studenter) från magisterprogrammen.
Norge, med ungefär hälften så stor befolkning, har fler platser på sina konsthögskolor.
De som examineras från de svenska konsthögskolorna är inga stora horder av försörjningssvaga som fyller på antalet konstnärer i landet och gör det trängre kring köttgrytorna för Dan Wolgers och andra. Tvärtom minskar antalet yrkeskonstnärer i Sverige. Det är svårt att hitta säker statistik på detta men jag uppskattar att konstnärskåren halverats jämfört med slutet av 1970-talet.
Jag anser att det utbildas alldeles för få konstnärer i Sverige. Jag anser också att det borde finnas ett par konsthögskolor till med annorlunda profil än de som redan finns.
Den skräckbild som Dan Wolgers och många andra målar upp existerar helt enkelt inte. Kom med något annat.
Örebro 2016-03-16 © Peter Ekström, Konstnär och rektor för Örebro konstskola
Dialogen: Replik - Dan Wolgers
Kontrareplik på Peter Ekströms inlägg
I sin replik på min text ”Störta monoliten” i Omkonst 160309 skriver Peter Ekström att antalet yrkeskonstnärer uppskattningsvis halverats sedan 1970-talet. Om det är sant så bekräftar han därmed uppgiften att fastän fler än förr utbildas till konstnärer så har det blivit färre än förr som försörjer sig som det. Det betyder att sysselsättningen har ökat endast inom utbildningsapparaten, inte ute i verkliga livet. Alltfler examinerade konstnärer hänvisas till att cirkulera inom utbildningssystemet där de med statliga medel för sin överlevnads skull undervisar varandra i evighet på kurser och i work shops, som myror vandrande på ett Möbiusband.
Ekström (och den tysta majoritet i utbildningsvärlden han tycks ha bakom sig) anser sakförhållandena till trots att det utbildas för få konstnärer och att det borde finnas ett par konsthögskolor till. Det framgår inte var de nya årskullarna ska finna sin försörjning, om inte på Möbiusbandet.
 |
 |
| Möbiusband © Dan Wolgers |
Ett exempel på monoliten: det är en offentlig hemlighet att flera av de internationellt framgångsrika unga konstnärerna som verkligen har lyckats finna sin försörjning efter att ha studerat vid konsthögskolor i Sverige saknar konsthögskoleexamen. De kan ha missat att skriva en masteressä exempelvis.
Konstnärer som oaktat sin bristande utbildning har klarat sig så bra borde tillfrågas om att undervisa vid konsthögskolor men det är inte förenligt med svensk lag – Möbiusbandet medger inte att konstnärer utan högskoleexamen tillträder professurer på högskolan. Att urvalet inte görs bland dem som är mest lämpade utan istället endast bland dem som har högskoleexamen är reaktionärt för att inte säga dumt, rätt och slätt. Men dithän har utvecklingen kommit och det torde vara mycket svårt att backa, vilket tycks glädja många.
För min del anser jag det vara oförsvarligt att segregera konstnärskap från konstnärskap genom en påhittad hierarki som inget alls har att göra med den konstnärliga dugligheten, endast med den konstnärliga fogligheten.
Var och en med lite ansvarskänsla har möjlighet att ta ställning till om den rådande politiken är försvarlig eller inte. Nuvarande och blivande studenter behöver oss äldre att ta sin lit till vad gäller att uppmärksamma dem på utbildningssystemets brister och förtjänster. Det förpliktigar sedan de statliga utbildningarna reducerats till felvattnad krukväxt med ohyra och rotsnurr.
Stockholm 2016-03-16 © Dan Wolgers, konstnär och ledamot i Konstakademien
|
