Andlighet i dess djupast definierade form har genom historien haft ett så intimt förhållande till konsten att det närmast kan beskrivas som symbiotiskt. De "mentala redskap" konstnären har till sitt förfogande, samt avsaknaden av specifik bevisbörda, skapar skyddade frihetszoner.

För Kajsa Mattas har andligheten funnits med redan från tidigt stadium. Den är så att säga själva källan till hennes omfattande konstnärskap. Här finns en kontinuitet, ett flöde utan egentlig början och slut; att datera och inbördes komparera hennes verk blir därför en fåfäng sysselsättning. Logiskt nog återkommer också några av hennes tidigare visade objekt på den nu aktuella utställningen, exempelvis den empatiskt verkande bronsskulpturen "Apor", som Omkonst skrev om när den presenterades på Konstnärshuset 2013 (recension).

"Uppgörelse", akvarell © Kajsa Mattas	"Från Finland", akvarell © Kajsa Mattas

Kajsa Mattas konst bygger på de stora livsfrågornas inkapslade dynamik: liv och död, medvetande och utslocknande. Kraniet som fångats i betong ("Skallen") har det horisontella viloläget gemensamt med den utomhuspatinerade skulpturen "I dina händer". I övrigt fungerar de som beskrivningar av två diametrala poler, två temporala positioner i människosläktets evighetscykel.
     Men här finns också rum för en avspänd och mer vardagsverkande humor, exempelvis i djurporträtten. Den lydiga hunden "På catwalken" parerar med sin solitära uppnosighet den sfinxliknande artfränden i verket "Flicka med hund".

Det skulpturala tilltalet är närmast arkaiskt med ett lyhört anslutande till tidig religiös stilistik. Där har Kajsa Mattas få om ens någon jämbördig i landet.
    I sina akvareller är hon mer undflyende, svår att ringa in eller placera. De fungerar som visuella komplement till den dynamiska och långtgående renodlingen i skulpturerna. Men även akvarellerna är återhållna till form och flöde, dock anar man en teknisk divergering: de närmar sig tankens fjärilsflyktiga form, skulpturerna bjuder på en mer evighetssyftande vandring.

Stockholm 2016-05-04 © Leif Mattsson