Till höstens stora konsthändelse hör självfallet GIBCA, Göteborgs biennal för samtidskonst (läs recension). Vid sidan av centrum finns Göteborgs gallerier, om än verksamma i motvind inte minst medialt. Några av dem ingår med sina aktuella program i Gibca Extended som är tänkt att stötta det lokala konstlivet. Under senare år har galleriscenen krympt och samtidigt koncentrerat sig till ett par promenadvänliga stråk. I samband med öppningen var det ”benet” mellan Galleri PS på Kaponjärgatan i Haga över galleristråket på Kastellgatan upp till Konstepidemin som innehöll intressanta inslag och nyöppnade utställningar.

För att starta mitt i stråket presenterar Galleri Box skulptören Therese Parner som gick ut Kungl. Konsthögskolan våren 2015. Mitt i Nikehallen på Konstakademien hade hon placerat sin version av ”My little Pony” i ilsket metallicrosa. Nu presenterar hon en installation ”Det börjar med ett guldregn” som ger en fin ingång till hennes fortsatta konstnärskap. Det kan vara den grekiska mytologin och ett konstnärligt motiv som ”Danaë och guldregnet” som inspirerat. Men Therese Parners vitmenade stengodsobjekt monterade mot ull, trä, läder bär självständigt sina historier. Skriet från ansiktet/masken liggande på tyst ljudande, figursågade plywoodskivor smärtar. Det gör flera av hennes verk som ställer förnimmelsen av självet mot det sublima förfrämligandet av detsamma. (sista dagen 24 september)

© Therese Parner

Galleri 54 tvärsöver gatan har bjudit in Anna Rokka och Rut Karin Zettergren och utställningen ”Inna di Video Light” ingår i Gibcas utvidgade program. Golvet är täckt av CD-skivor som knastrar under fötterna och på väggarna projiceras video: utlevande klubb, dans- och musikkultur med inbjudna jamaicanska ”queens” som leder scenen genom 100 nätter. Filmisk, fysisk eller drömt, var och en väljer. Detta är en del av konsten som hör till utlevelse, uppförande eller scenisk, manisk performance. Stunden är konsten. (sista dagen 1 oktober)

Till Gibca Extended hör även tre tidigare Valandsstudenters gemensamt arrangerade utställning ”Ologiska rörelser” i den tillfälligt iordningställda lokalen bredvid Galleri Box. De anknyter till temat att undersöka det sekulära perspektivet och här är det kapitalismens religiösa övertoner som är i fokus. Dorna Aslanzadehs installation ”The Market Creature; Rite, Ritual, Holy Scripture” består av en mapp med exempel på ”teknisk aktieanalys” utifrån börsens kursrörelser. Lätt exotiserande presenteras de märkliga noteringarna och anteckningar som vore de det moderna samhällets spådomar hämtade ur kaffesump. Det är fritt att bläddra i de enigmatiska arken, men vita konservatorshandskarna i bomull ska på.
     Fredrika Anderson närmar sig frågan i verket ”Ett fattas dig” genom att fundera över det inte minst historiskt viktiga avståndstagandet från rikedom och inflytande genom tron. Pilgrimskapet och den inre reningen söks i keramiska skal av musslan som gav det altruistiska givandet, den frivilliga fattigdomen en symbol. Hon leker med Giottos motiv av fresker i Franciskusbasilikan i Assisi. Hennes kollega Linn Lindström följer upp sökandet efter pilgrimskapets källor och de alternativa medlen för utbyten människor emellan i videocollaget ”Shellmoney”. (sista dagen 17 september)

Konstepidemin, det stora ateljéklustret med tillhörande gallerier, bjöd på ett särskilt program ”I want to believe” under öppningshelgen, där flera av ateljéerna hade frigjorts för ändamålet. Slutdatum var dock redan den 10 september. Deltog gjorde Ami Norda, Anna Liljedal, Anna Parker, Ea ten Kate, Emille de Blanche, Karin Elmgren, Kristian Berglund, Marie Obbel Bondeson, Maxine Chionh, Olle Essvik, Rory Botha, Sara Ingrid Andersson samt Yoko Andrén.

© Yoko Andrén

I Galleri Konstepidemin visas konstnären Attila Urbans utställning ”X/’All is still, still’./!”, titeln refererar till en symfoni av Bela Bartok med motiv från den ungerska revolutionen 1848. Utställningen omfattar fotografi, film och installation och söker, repeterar och skapar minnesbilder. I centrum uppfattar jag filmerna. I en av dem hänger en skjorta, smutsad eller nedblodad, på tork från en osynlig lina med utsikt över ett vidsträckt landskap. I motsvarande landskap ses i en annan film en man hållande en yxa över huvudet, helt stilla. När yxan sätts i jorden vänder filmen och visas upp och ner. Det är symboliskt, suggestivt och ödesmättat; filmreferenserna flimrar förbi.
     I en installation belyser en glödlampa ett hörn av galleriet och ljuset flankeras ut mot skuggorna av sju fotografier av en undertröja ”Torso I-VII” på aluminiumprint. Yxan hänger i entrén. Det är om man nu kan säga så en vacker utställning som är kraftfull utan att använda överord. Film som går att greppa i ett ögonkast och tål att betraktas under valfri tid är ett plus för mig när det gäller bildkonst. Attila Urbans filmer är goda exempel och de smälter fint in i den övriga utställningen.

Till Kastellgatan flyttade för något år sedan Galleri Aveny som tvingades lämna sin anrika adress på Teatergatan. Formatet är mindre och för närvarande visas måleri och grafik av Kjellåke Gerinder. Strama landskap som reducerats i form och höjts i färg lyser som fokuspunkter för meditation och inre resor.
     Ned mot älven och in i Haga ligger sedan Galleri PS på bekvämt avstånd. Galleriet tillhörde dem som passade på att öppna med ny utställning i samband med den första Gibca-helgen. Mårthen Åsberg presenterade objekt i tre och två dimensioner. Bilderna av stiliserade apor och papegojor är sinnrikt hopfogade pussel av ingående delar, som intarsia. Lagom galna och lekfullt fria till uttrycket.
     I stråket av gallerier (Erik Dahlbergsgatan och Götabergsgatan) som ligger närmare avenyn och Göteborgs konstmuseum och konsthall, öppnade Kerstin Björk en utställning med textila bilder och objekt på Konstnärscentrum i Väst/Galleri KC. Hennes broderier samlades kring tre verk hängande fritt i rummet. Naturformer, organiska slingor och figurationer tecknar långsamt tysta poetiska tillstånd. (Sista dagen för samtliga tre är 24 september)

På väg mot Röda Sten och en av huvudarenorna för GIBCA, kan man göra ett stopp nära Stigbergstorget och besöka konstnärsdrivna Nevven Gallery. Faktum var att den långa raden namn som ingår i den aktuella samlingsutställningen ”Konvergenser #3” med ett drygt 30-tal deltagare var nog för mig att köpa tågbiljetten. Urvalet är utställarnas favoriter bland Göteborgsbaserade/anknutna konstnärer.
     Här finns exempel ur olika generationer men flera av dem tillhör den lite yngre, många är namnen som jag gärna skulle vilja se mer av. Nu får jag konstatera att det pågående visningen mer är av inte alltför uttömmande visitkortskaraktär, om än sympatiskt sammanställd och avspänt hängd. Såväl Fredrik Åkum som Oskar Nilsson visades i Stockholm på Gallery Steinsland Berliner i våras. Ekta, Bea Marklund, Marie Dahlstrand och Eric Magassa med flera har visats på Fullersta gård i Huddinge 2015.
     Men ändå känner man att konstscenen inte är så sömlös som man skulle önska i Sverige, utan uppdelad mellan öst och väst (och även norr och syd). Merete Lassen och Johannes Brander hade jag gärna önskat se lite mer av för att nämna några. Det finns fler i urvalet. Mer bekanta namn som deltar är Nina Bondeson, Sara Möller och Jeff Olsson. (Sista dagen 30 september.)

Göteborg 2017-09-15 © Susanna Slöör