Ibland tar konsten tid, dess verkan kan vara långt från ögonblicklig. Detta är Olof Ingers tredje utställning på AnnaElleGallery och först nu börjar jag ana hans intentioner och konstnärliga vägval.
      Det handlar om balans, om den delikata jämvikten mellan intellekt och känsla. På den aktuella utställningen uppstår just det: en moderering mellan de två ytterligheterna. Integriteten markerar sin självklara utpost genom de starkt koncentrerade målningar han visar här. Eller ska man säga med den kombination av två- och tredimensionella signalobjekt som på ett rytmiskt sätt får markera och ta avstamp i varandras positioner. Kallrött mot varmgult, ädelt guldfärgat mot nobelt himmelsblått. Och så den återkommande trubbiga asymmetrin, som ett slags konstnärlig tjurskallighet.

Utställningsvy © Olof Inger

Det är inte lätt att helt bortse från associationerna till en annan av konstens autonoma aktörer: Torsten Andersson. Olof Inger närmar sig – förmodligen helt omedvetet – dennes formtruliga och skenbart okomplicerade bildvärld. Avsteget är det normala, förskjutningen från det notoriskt rätvinkliga den enda möjliga utvägen.
     Som penselslav charmas man av Ingers poetiska förenklingar och piktogramliknande tillämpningar. Även objekten, grovt hopsydda som boxbollar eller gymnastikredskap, inrättar sig och svarar ekande på målningarnas imperativ. Till viss del handlar det om hål och kroppsöppningar, men också om trumpetfanfarer och färgsignaler i kodad form.

I Olof Ingers två tejpombundna objekt kommer det cerebrala in i bilden (liksom på tidigare utställningar). Med ett arbetsmaterial hämtat från kampsporter sänds tydliga tolkningsappeller till betraktaren. Det står naturligtvis var och en fritt att acceptera utmaningen, men känner man till Judith Scotts (1943–2005) maniskt ombundna kreationer finns här vissa paralleller att dra (14-scott-judith.shtml). Hon fulländade liksom genren ifråga.
     Men det är ändå den visuellt balanserande helheten som imponerar. Målningarnas bypasskopplingar till känslocentrat i kombination med de sordinerade tejpobjekten fullkomnar en dynamisk utställning i den konstnärliga integritetens namn.

Stockholm 2017-04-26 © Leif Mattsson