Det är drygt tio år sedan Omkonst senast recenserade en utställning av Paul Housley i Stockholm, då på ALP/Peter Bergman. Sedan dess har tematiken hos Housley skärpts något och de konsthistoriska referenserna delvis blivit tydligare. Goya och Gauguin är uttalade förebilder, och i flertalet av de aktuella verken kan man associera till kubistisk nittonhundratalskonst. Med en lärare som Peter Doig faller naturligtvis inte historien i glömska hos denna frisinnade Londonkonstnär (f. 1964). Men sentimentalt bakåtblickande är han sannerligen inte.

Den konsthistoriskt samplande målartraditionen, ofta med ironiska förtecken, som blev ett så tydligt inslag på galleriscenen under tidigt 2000-tal, var i hög grad internationell. Kopplingarna till det häftiga tyska måleriet på 1970- och 80-tal, liksom till det italienska transavantgardet, var relativt påtagliga om än inte alltid helt medvetna. Figurationen stod i centrum, men inte som dogm utan snarare som ett av många medel att bruka från det konsthistoriska skafferiet. Och någon stram lojalitet mot konsthistorien stod knappast att finna hos de aktuella utövarna. Det var det anarkistiska avsteget som blev både norm och ledord.

Gauguin Skull, 2019, opd, 50x60 cm © Paul Housley

Så när man ser med vilken värme och omsorg Paul Housley tar sig an och refererar till sina föregångare är det bara att böja sig. Visst finns det anarkistiska anslaget där, men knappast som något aktivistiskt utfall. Snarare har han målat sig fri från den trånga tvångströja som samtidsfällan utgör, för att istället ge sig hän åt att blidka de barska målargudarna inom honom själv.

Det är intressant att följa hur väl Paul Housley modererar sina måleriska verktyg. Han är kanske inte i första hand en litterär konstnär, men väl en i hög grad alluderande sådan. I Helmet for Love and War får det heroiska historiemåleriet en senkommen och ifrågasättande (?) tribut. I Going Back to my Old School färgar svärtan hos Francisco de Goya Housleys palett och penselmanér. Och i den expressiva Gauguin Skull låter han livets ultimata restprodukt visa sitt skrämmande anlete. Det är ett måleri som leder såväl bort som hem. Trösterikt.

Stockholm 2020-02-25 © Leif Mattsson (text och foto)