Adrian Ghenie (f. 1977) anses allmänt som den mest tongivande bland de rumänska samtidskonstnärerna i dag. Hans internationella karriär, de gallerier han ställer ut på och de utställningar han deltar i bekräftar klart denna tes.
       Omkonst skrev om utställningen med rumänska målare på Arken 2013 och när Ghenie deltog i Venedigbiennalen 2015 (se länkar nedan). Redan då stack han ut som en egenartad konstnär med en hög teknisk drivenhet. Ghenie tycktes utan större besvär kunna anamma konstnärliga uttryck från sina idoliserade föregångare. Han lyckades också smälta samman inlånen till en högst egen brygd av stark karaktär, i sin berättarform närmast som en apokalyptisk vardag.

Studio Scene 4,2022, olja på duk, 130 x 190 cm © Adrian Ghenie (Klicka på bilden för hög upplösning)

Nu visas Adrian Ghenie på två våningar i det stora galleriet Thaddaeus Ropac i fashionabla London West End. Utställningen är mycket omfattande med ett antal målningar presenterade i serier. Här finns exempelvis de sex kvadratiska parafraserna på Andy Warhols berömda Marilyn Monroe-bilder. Dessutom flankerade av ett antal kolteckningar och förstudier.
      Det är i sammanhanget mycket intressant att se Ghenies teckningar, då man knappast kommer lättvindigt undan i ett så "enkelt" material som kol på papper. Ghenie är uppenbarligen en skicklig tecknare med ett närmast rastlöst berättarflöde.

I dessa senare målningar och teckningar, de flesta från 2022, är det knappast möjligt att bortse från vissa ikonografiska likheter med Philip Gustons verk. Överensstämmelserna i attityd och formbeskrivningar kan naturligtvis vara en slump, men det är mindre troligt. Adrian Ghenie är nämligen en konstnär som hämtar idéer, strukturer och metoder från sina föregångare. I utställningstexten nämns Théodore Géricault, Henri Rousseau och Vincent van Gogh – men fler finns absolut att upptäcka, exempelvis tidigare nämnde Andy Warhol.

Self-Portrait with Favorite Book, 2022 olja på duk, 103 x 140 cm © Adrian Ghenie

Adrian Ghenie samplar uttryck, han är sensitiv och adaptiv på ett dagsaktuellt sätt. Dagsaktuella är också de fjärrkontroller, mobiltelefoner och basketkängor som ständigt återkommer i målningarna. De kan naturligtvis upplevas som anomalier och störande i sammanhanget, men tycker man så tror jag man har missförstått Ghenies avsikter. Att han önskar provocera den fina konsten med dess förment utsökta innehåll är ganska så klart. Ändå blir resultatet många gånger just utsökt. Kanske inte alltid, men tillräckligt ofta för att övertyga även formalisterna, inbillar jag mig. Till det bidrar naturligtvis utförandet och hans högst drivna konstnärliga teknik.
        Man kan heller inte annat än buga för hans lätt förtäckta idolisering av konstnären Otto Dix i målningen Self-Portrait with Favorite Book – en målarfrände som hundra år tidigare bekräftade konstens enorma potential som humanistisk motståndskraft.

London 2022-11-24 © Leif Mattsson

Länkar till två Omkonstrecensioner av utställningar där Adrian Ghenie deltog:
Ung rumänsk konst på Arken 2013>>
Recension från Venedigbiennalen 2015>>