Tal R visar den här gången teckning och skulptur i en manifestation som kanske bör ses som ett gemensamt verk. Längs långväggen har han sinnrikt monterat ett collage av främst teckningar men också enstaka målningar. Färgschemat är svart, vitt och rosa vilket utnyttjas för att skapa rörelse och dynamik. Det smittar av sig i gips- och bronsskulpturerna som hyllas uppställda på sina vita podier som en museal parad. De bildar en nödvändig vrångsida eller balans till teckningskakofonin på väggen.
Den senare är dock skenbar då väggen när man betraktat den en stund är väldigt väl komponerad sett även till innehåll och motiv. De massiva, svarta fåglarna fäktas i burar, vänder profilen till som osaliga siluetter. De är kanske precis som varje ingående del i Tal Rs myllrande värld inte så unika eller specifika. Men det är egentligen ointressant då det är de motiviska mötena med sin samtid och historia som fascinerar. Han stavar sig nästan medelst ljudning genom det naiviserande eller arkaiska urspråket som vi människor fötts med i sina olika figurer.
|
© Tal R |
Jogging © Tal R |
|
Det finns en målning av Hans Wigert med en ung mansfigur i fritidsmössa och sportiga shorts stegande i profil på promenad med en kalkon. Den tillsammans med Bror Hjorths målning Vilda indianer vid Långsjön vägrar lämna den inre näthinnan inför Tal Rs mytiska Adidaspojke som befolkar teckningar och skulptur. Han tar klivet som en grekisk urskulptur och fläker upp bröstet inför avfyrandet av den riktade pilen som en egyptisk föregångare. Myterna möter den unge poserande i den utsvängda, hippa sportbyxan. Och det kanske inte är så konstigt att det exempelvis formspråkligt även finns en beröring med Giacometti.
Självklart och utan bryderier för Tar R samtalet vidare i cirklar, som jag ändå skulle koka ned till ett ode över koncipiering, växande och död. Pojken riktar sina pilar och skulpturerna vädrar i sin nakenhet potensens möjligheter.
Att den aktiva sidan har sin passiva vrångbild med liggande kvinnor och schematiskt tecknade sköten kan noteras men är inget att haka upp sig på. Den sammanfattande bilden och stereotypa tecknen till trots tecknar ändå livets vindlande skörhet som i varje ögonblick kräver mod för att upprätthållas. Tal Rs utställning och Baudelaires ord att mota skräcken och möta förruttnelsen med poesi och konst går att instämma i.
|
Hinna © Annika Liljedahl (Klicka på bilden för hög upplösning) |
|
Den successiva förvandlingen, som i Kafkas novell om Gregor Samsa, går att följa in i Annika Liljedahls delikata värld av växande och försvinnande. Hennes stiletthögt klackade skor eller insektshybrider pekar på att vi alla är del av livets processande insikter.
Installationen Insekt Insikt har visats tidigare och nu med tillägg av verk. Det är fascinerande att följa hur människans steg omvandlas till kryp, för att åter ge associationer i de mest förbluffande riktningar. Jag kan inte låta bli att i OS-tider se en av figurerna som en tävlande skridskoåkare hopkrupen i sin vindtunnlande formation. Till den aktuella utställningen har hon spänt ett spindelnät av trådar som en fond i ett av rummen. Det är ett kongenialt grepp med motiv och den teknik hon i övrigt arbetar med. Det sköraste omvandlas till en infångande styrka. Trådar, nålar och lackat siden bygger upp och bryter ned som livsuppehållande andetag.
Det är inte överraskande att Annika Liljedahls fantastiska verk visas igen. Hennes småkrypsliv som lånar mänskliga drag skapar såväl ett helikopterperspektiv som närbilder över den myllrande energi som bygger och förgör. Det är en unik värld av verk hon låter visa med kvalitet och kraft värdiga de stora sammanhangen.
Länk till recensionen från Liljedahls utställning Insekt Insikt, 2019>>
Stockholm2022-01-10 © Susanna Slöör |
Adidas Boy © Tal R
Bird Up Bird Down © Tal R
Ur Insekt Insikt © Annika Liljedahl
Ur Insekt Insikt © Annika Liljedahl
(Klicka på bilden för hög upplösning)
Ur Insekt Insikt © Annika Liljedahl
|